Här har ni min redogörelse för låtarna var och en för sig, alla betyg står i relation till denna konserten och inget annat. Det blir alldeles för rörigt att jämföra den med andra konserter då en arenakonsert av detta slaget berör på så många olika sätt (musikaliskt, känslomässigt, visuellt, etc.). Fortsätter på min tiogradiga skala eftersom jag fullständigt avskyr den intetsägande femgradiga skalan.
BreatheEn av de låtar som gör senaste plattan No Line On The Horizon till en hygglig platta, som konsertöppnare tycker jag dock inte den är någon jättehöjdare, varför inte fortsätta med Vertigo från förra turnén? Trots det är det ändå lite häftigt att inleda med ett trumsolo av Larry Mullen Jr. pluspoäng för det.
5/10
No Line On The HorizonKonserten har inte riktigt börjat än och det känns. Ytterligare en ny låt och få personer sjunger med. Bono lyckas inte riktigt få igång publiken. Det känns som att hela Ullevi väntar på vad som komma skall.
4/10
Get On Your BootsLåten som skulle bli 2009 års version av partyröjaren Vertigo känns precis som på skivan bara brötig. Sångmelodin är allt annat än bra och låten drunkar i sig själv.
2/10
MagnificentNu börjar det på allvar känns det som. The Edge har trampat igång delayet och Bono rör sig upp i sina höga register. Det här är en låt som kommer finnas med även på framtida turnéer.
6/10
Beautiful DayBeautiful Day-introt bubblar igång, och det blir ett faktum. Festen är igång. Publiken sjunger med när den första ordentliga hiten ekar ut över arenan.
7/10
Mysterious WaysFantastiskt att höra den gamla hiten från Achtung Baby på konsert, en av låtarna jag saknade på förra spelningen. Publiken är med på noterna och alla håller nog med om att det här är definitivt mer än 'all right'. Refrängen svänger loss Ullevi ordentligt när Bono får hela arenan att vifta på armarna i takt.
9/10
OneTelefonerna har ersatt dåtidens tändare. Jag har aldrig varit på en riktig 'tändar-viftar-konsert' men det här är svårslaget. Hela Ullevi lyser upp som en stjärnhimmel till tonerna av den fantastiska balladen One.
9/10
Until The End Of The WorldYtterligare en låt från Achtung Baby, det har aldrig varit någon av mina favoriter, men den gör sitt jobb. Helt klart ett steg ner från de tidigare två låtarna dock.
6/10
DesireThe Edge på akustisk gitarr och Bono vrålar ut sitt begär över Göteborg. Hela Ullevi vrålar ikapp för att överrösta honom. Magnifik allsång. Och munspelssolo av Bono, bara en sån sak. Låten avslutas med en liten hyllning till MJ via ett par rader av Don't Stop 'til You Get Enough.
8/10
Stuck In A Moment You Can't Get Out OfThe Edge fortsätter på aktustisk gitarr och bidrar med falsettsång när han och Bono sjunger denna smäckra ballad som duett. Det är fantastiskt vackert
8/10
Unknown CallerEn låt från den nya plattan, inte särskilt inspelad hos publiken och de märks, alla tar en välbehövlig paus inför vad som komma skall.
4/10
The Unforgettable FireWow! Väldigt oväntat låtval och en av de bästa låtarna från en skiva som tillhör mina personliga favoriter! Episk.
8/10
City Of Blinding LightsEn riktig arenarockare a.la. U2. Den når dock inte samma kosmiska höjder som förra gången. Scenbygget senast var nästan byggt för att användas maximalt till denna låten. Nu förblir den mest imponerande musikaliskt, vilket ändå räcker ganska långt.
7/10
VertigoVarför, åh varför kommer den nu? Det är med den här energin U2 borde kicka igång alla sina konserter. Publiken tänder till direkt och ståplats hoppar frenetiskt
8/10
I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy TonightEn av de bättre låtarna på den nya plattan. Tyvärr har de fått för sig att göra någon slags dansremix av den på konserten vilket fullständigt förminskar den. Det är kul med band som klär sina låtar i nya kläder på konserter, men det här är tyvärr ett väldigt misslyckat försök.
1/10
Sunday Bloody SundaySådär ja. Back on top. U2 sticker ut hakan och klär hela Ullevi i grönt och gör Sunday Bloody Sunday till den 'rebel song' Bono hela tiden hävdat att den inte är. En hyllning till offren för presidentvalet i Iran. Vackert och samtidigt kraftfullt.
8/10
Pride (In The Name Of Love) / MLKNu är vi på väg ut i atmosfären igen. The Edge kickar igång mästerverket från The Unforgettable Fire och därmed hela arenan. Allsången dånar långt efter det att låten är slut och Bono måste tysta ner publiken för att kunna avsluta med några strofer ur bortglömda MLK.
10/10
Walk OnBandet fortsätter i politikens tecken och dedikerar Walk On till Aung San Suu Kyi, Burmas kvinnliga frihetskämpe. Fint budskap, men låten når inte samma höjder som de riktiga godbitarna.
6/10
Where The Streets Have No NameThe Edge har aldrig ekat lika magiskt som han gör i mästerverket från The Joshua Tree. Och så länge man har The Edge går det nästan inte att misslyckas med den här låten.
9/10
Extranummer:
Ultra Violet (Light My Way)Mycket låtar från Achtung Baby, och även detta är en låt som få kan sjunga med i. Bono är klädd i någon slags självlysande dräkt och gör det bra när den stora scenen sakta sjunker ner mot bandet.
7/10
With Or Without YouDetta är vad alla har väntat på. Publiken och Bono sjunger ikapp och låten vill aldrig ta slut. Helt klart en av U2s bästa låtar, både musik och lyrikmässigt. Magiskt
10/10
Moment Of SurrenderBästa låten från nya skivan visar att det går att trollbinda en arena även om publiken inte helt kan texten. Mobiltelefonerna lyser upp arenan återigen och Bono sjunger ut i denna vackra ballad. Låten avslutar på ett härligt sätt, ett moment of surrender. Och härmed kapitulerar jag mycket riktigt inför U2. Få band klarar av att förtrolla en stor arena på detta sätt.
9/10
