King Of This Heart

Det har förekommit uppgifter om att jag har tappat min förkärlek för kungen efter ett av mina senaste blogginlägg. Jag vill bara med all önskvärd tydlighet säga att jag fortfarande älskar kungen, även om han gjort något dumt. Jag tror att han kanske har trampat ut på lite väl tunn is för sitt eget bästa, men det gör honom inte mindre älskvärd i mina ögon. Hade Kungen inte varit kung hade han förmodligen jobbat med något inte allt för avancerat och fortfarande (trots att alla spelar på internet nuförtiden) lämnat in stryktipset med singelrader varje lördag i en liten lokal tobaksaffär.

En hederlig enkel snubbe som råkade ärva en hel nation, kan man annat än tycka om en sådan person? Att han sen är lite "stökig" adderar bara till hans attraktiva person. Nej, även om drevet och folket får för sig att avsätta dig, Carl; så är du alltid min kung.

Kungen Är Död (?)

De som känner mig vet att jag på ett mycket irrationellt sätt vurmar för monarkin. Jag gillar dem helt enkelt. Jag gillar att vi haft kungar i Sverige i 1000 år. Jag gillar att de beter sig lite märkligt. Jag gillar att de på något sätt är som alla andra, fast ändå inte. Är inte Carl-Gustaf på något märkligt sätt en mer verklig representant för folket än t.ex. Fredrik Reinfeldt?

Men nu har han ju vad det verkar trampat rejält i klaveret. Två saker slår mig direkt med den här intervjun:

För det första, det är inte en intervju. Det liknar mer något man ser i ett slutet rum med spegelfönster mot slutet av en Beck-film. Det skulle vara lite kul om TT istället hade rubriksatt det hela: "TTs Tomas Bengtsson har hört hans majestät konungen angående Lettströmuppgifterna.".

För det andra, det verkar allt mer tydligt att något inte står rätt till i den här affären. Min stackars favoritkung verkar faktiskt ha något att dölja. Jag hoppas att det inte är så, jag gillar ju ändå honom. Men innerst inne känner jag det på mig. Snart är kungen död. Då är det dags för hel-ylle-Victoria att ta över. Det är fantastiskt att hon får ärva tronen som kvinna. Hon blir garanterat en av våra, om inte vår absolut största kvinnliga förebild, som tog sig igenom ätstörningar för att gifta sig med en "man av folket" inför ett jublande Sverige.

Likväl är det en del av mig som alltid kommer sakna kungen. Jag kommer sakna hans tal efter Tsunamikatastrofen. Jag kommer sakna hans tal i Arboga. Jag kommer sakna de obligatoriska intervjuerna med kungen efter att Sverige vunnit ett OS-guld i dubbeltrap. Jag kommer sakna hans lite lätt förvirrade intryck så fort han hamnar framför en kamera, hans sätt att inte riktigt kunna föra sig i sitt sammanhang. Det finns ibland något så oerhört vardagligt och bräckligt i kungen, mitt bland all hövlighet.

Å andra sidan. Jag kan fortfarande hoppas på att det är mediedrevet som får bära hundhuvudet den här gången. Och att vår kung får ett värdigt avslut på sin regeringstid. Det tycker jag han är värd.

Hey Princess

Rojalist javisst!

Egentligen är det fullständigt befängt med en kungafamilj som praktiskt taget inte gör någonting mer än åker runt och bränner stålar snabbare än de bränner bilar i Marseille. Men som den vän av irrationalitet och gamla traditioner jag är har jag faktiskt slängt en hel skock getögon på det kungliga bröllopet. Givetvis inte då det spelades VM-matcher i Sydafrika, men där emellan.

Det är ju faktiskt alltid kul att se folk som gifter sig, speciellt för en som jag som av naturen är lite blödig i största allmänhet. Det verkar ha gått ståtligt till, fina tal från både biskopar, kungar och nyblivna prinsar, en över 3 meter hög bröllopstårta, rojalt besök från alla möjliga och omöjliga ställen, cortege genom Stockholm och gud vet vad.

Men! Även zebran har sina fläckar, som det heter i vissa kretsar. Jag hoppas inte jag är helt ensam om att tycka att det saknas ett antal element i det här bröllopet såhär långt. Varför kysste de t.ex. inte varandra vid altaret? You may kiss the bride and all that. Varför sjöng Agnes och Björn Skifs på vigseln? Jag kan ju komma på flera sämre val av artister, men det känns väl som om det första kungliga bröllopet på 34 år borde kunna uppbringa en bättre duo än en före detta Idol-vinnare och huvudrollsinnehavaren i Strul. Och när vi ändå är inne på vigseln, var är riset? I övrigt verkar saknas spex, var är bildspelen, de nykomponerade sångerna och det lustiga lekarna? Detta leder oss också helt osökt in på den allra största frågan.

TAR NÅGON UPP DEN, OCH ISÅFALL VEM?

VI VILL SE BRUDEN KYSSA SVÄRFAR!

Jag röstar på greve Carl-Johan Bernadotte, han verkar vara en spexig typ.