Closer Than You Think

På senare tid har jag, sedan jag skaffat mig en smartphone, gått och blivit en twitterjunkie. Jag är oerhört fascinerad över de korta avstånd som finns på Twitter. Jag kan, som helt vanlig svensson följa idrottsstjärnor, musiker och politiker på ett mycket mer personligt plan än någonsin. Fast ändå inte. Jag kan ha följa specifika journalister istället för att behöva tragla mig igenom deras ibland ganska trista tidningar. Jag kan följa ett nyhetsflöde på ett mycket intressant sätt med konstanta uppdateringar av personer som är närvarande på plats bara minuter efter en händelse sker.

Hela världen har kommit så mycket närmre. Allt är så mycket mer lättillgängligt. Fast ändå inte.

Det blir inte mer tydligt än när Filadelfiakyrkan i Stockholm kritiseras för att de hyr ut sin lokal till en konsertarrangör som bl.a. erbjuder en konsert med brittiska sångerskan PJ Harvey. Detta uppmärksammades av Fredrik Strage i DN PåStan i ett påpassligt blogginlägg med titeln Satan i Filadelfiakyrkan. Nu upprörs gammelpingstfolket över att en häxa och satanist, som PJ Harvey uppenbarligen är då hon sjunger om "the devil" i sina låtar, skall få uppträda i deras kyrka.

Tidigare i sommar blev en konsert i Filadelfiakyrkan med tyska munkpastischbandet Gregorian inställd. De skulle uppträda med sin senaste platta The Dark Side of Chant där de gör sina sedvanliga munkifierade covers, denna gången av lite mörkare rockmusik så som Depeche Mode och AC/DC. Konserten ställdes in efter påtryckningar från Stanley Sjöberg, efter att denne haft kontakt med Aftonbladets musikbloggare Christoffer Röstlund. En helt bisarr mailkonversation med tanke på hur astronomiskt långt bort från varandra de två står normalt sett.

Låt oss slå fast en sak med en gång. PJ Harvey är naturligtvis varken häxa eller satanist. Och inte Gregorian heller för den delen. Det finns även en teologisk diskussion att ta här gällande kyrkolokalens helighet, men den tänker inte jag ta nu.

Desto intressantare är att det så kallade gammelpingstfolket nu står så nära Fredrik Strage och Christoffer Röstlund rent medialt att de kan ta till sig av deras blogginlägg. Att de kan föra en mailkonversation, eller en twitterkonversation om de så vill. Problemet som uppstår är att trots att Strage och Pingst numera står så nära varandra rent avståndsmässigt, så är ravinen djupare än någonsin emellan dem. De kan konversera med varandra över gapet, men de skulle aldrig komma på tanken att försöka ta sig över. Ingen vet var detta utbyte i slutändan leder, men jag är väldigt nyfiken på svaret.

Twitter och andra moderna media skapar kommunikation mellan parter som normalt sett aldrig skulle konversera med varandra. Är det enbart positivt?

Kungen Är Död (?)

De som känner mig vet att jag på ett mycket irrationellt sätt vurmar för monarkin. Jag gillar dem helt enkelt. Jag gillar att vi haft kungar i Sverige i 1000 år. Jag gillar att de beter sig lite märkligt. Jag gillar att de på något sätt är som alla andra, fast ändå inte. Är inte Carl-Gustaf på något märkligt sätt en mer verklig representant för folket än t.ex. Fredrik Reinfeldt?

Men nu har han ju vad det verkar trampat rejält i klaveret. Två saker slår mig direkt med den här intervjun:

För det första, det är inte en intervju. Det liknar mer något man ser i ett slutet rum med spegelfönster mot slutet av en Beck-film. Det skulle vara lite kul om TT istället hade rubriksatt det hela: "TTs Tomas Bengtsson har hört hans majestät konungen angående Lettströmuppgifterna.".

För det andra, det verkar allt mer tydligt att något inte står rätt till i den här affären. Min stackars favoritkung verkar faktiskt ha något att dölja. Jag hoppas att det inte är så, jag gillar ju ändå honom. Men innerst inne känner jag det på mig. Snart är kungen död. Då är det dags för hel-ylle-Victoria att ta över. Det är fantastiskt att hon får ärva tronen som kvinna. Hon blir garanterat en av våra, om inte vår absolut största kvinnliga förebild, som tog sig igenom ätstörningar för att gifta sig med en "man av folket" inför ett jublande Sverige.

Likväl är det en del av mig som alltid kommer sakna kungen. Jag kommer sakna hans tal efter Tsunamikatastrofen. Jag kommer sakna hans tal i Arboga. Jag kommer sakna de obligatoriska intervjuerna med kungen efter att Sverige vunnit ett OS-guld i dubbeltrap. Jag kommer sakna hans lite lätt förvirrade intryck så fort han hamnar framför en kamera, hans sätt att inte riktigt kunna föra sig i sitt sammanhang. Det finns ibland något så oerhört vardagligt och bräckligt i kungen, mitt bland all hövlighet.

Å andra sidan. Jag kan fortfarande hoppas på att det är mediedrevet som får bära hundhuvudet den här gången. Och att vår kung får ett värdigt avslut på sin regeringstid. Det tycker jag han är värd.

If I Have Not Love

Det verkar som om Kalla Fakta hade ännu sämre journalistik än jag först befarade. I Frälsningsarméns kommentar till dokumentären visar de sig att Kalla Fakta-redaktionen "wallraffat" (uppgett sig för att vara någon annan för att få fram information) i själavårdande samtal och hävdat sig ha problem med sin sexuella läggning.

Jag är fullt för kritisk granskning av religiösa organisationer och samfund, men det här blir jag riktigt upprörd över. En sån total respektlöshet inte bara mot Frälsningsarmén som samfund, men också mot de individer som utsätts för en sådan mediebehandling. Nåja, inte mer om det. Frälsningsarméns kommentar finner du här.

Anledningen till detta inlägget var nu inte att återigen skriva om Frälsningsarmén/Kalla Fakta, utan snarare för att länka till en bloggpost.

Greg Boyd, pastor i Woodland Hills Church i S.t Paul, Minnesota har på sin blogg skrivit ett inlägg om kristna doktriner och var kärleken får plats bland dem. Ett mycket läsvärt blogginlägg som alltid borde lika som bakgrund i teologiska diskussioner då de riskerar att bli allt för polariserade.

Salt Of The Earth

Ibland undrar jag vad det krävs för att bli undersökande journalist i det här landet. I morse läste jag av någon anledning nätupplagan av tidningen Expressen (vilket jag aldrig gör, bortsett från sportsidorna) och fick se följande artikel:

Frälsningsarmén stänger ute homosexuella: Är en synd.

Nu ska jag inte göra en John Piper här och såga något jag inte sett ännu, men jag måste ändå få lov att undra. Är det här ett avslöjande? Är det vad som krävs för att så sända en dokumentär i Kalla Fakta så kanske jag bör börja spela in redan imorgon. Jag ska ta och se den här dokumentären när den sänds, men är det inte mer kreativt än vad artikeln utger så känns det tämligen tafatt. En whistleblower ang. homosexualitet i kyrkan? Jo det känns ju som ett konstruktivt och nytänkande grepp.

Vad som värre är än den oinspirerade journalistiken är risken att detta återigen undergräver debatten kring homosexualitet i kyrkan. Jag tycker ibland att det inte verkar finnas något intresse från vare sig religiöst eller sekulärt håll att vilja lösa det här problemet. Man verkar från sekulärt håll tycka det är ganska skönt att det finns ett gäng knäppgökar man med lätthet kan lasta på alla möjliga märkliga åsikter, i t.ex. en sådan här dokumentär. Och från konservativ-kristet håll verkar man bara stå och acceptera detta förhållande. Vi är ju världens salt, vi skall vara lite annorlunda.

Hallå! Det är en stor samhällsgrupp som ofta utsätts för förtryck på grund av att de är i minoritet. Och dessa människor utesluter vi ur Guds församling för att de är syndare? Jag är övertygad om att Jesus själv hade vält både bord och stolar över ända om han sett hur vi håller på. Att vara ett salt i världen åstadkommer vi väl inte genom att distansera oss från den, vilken nytta har ett sådant salt?

Rubriken i artikeln i Expressen antyder att det är det gamla vanliga klassiska misstaget som begås av de som medverkar i den här dokumentären. Nämligen det att huruvida homosexualitet är en synd eller inte har någon relevans till huruvida man får vara medlem eller inte. Den debatten för vi gärna, men blanda inte ihop den med den om huruvida syndare får vara med i församlingen eller inte.

Homosexualitet har blivit den nya dödssynden, och från den finns ingen avlat att betala.

History Unmakers

Riksbanken har meddelat vilka de vill skall pryda de nya svenska sedlarna som kommer 2015. Och Herman Lindqvist är upprörd. Och det tror jag det, för när jag studerar vilka det handlar om så är jag beredd att hålla med honom.

1000 kr: Dag Hammarkskjöld

500 kr: Birgit Nilsson

200 kr: Ingmar Bergman

100 kr: Greta Garbo

50 kr: Evert Taube

20 kr: Astrid Lindgren

1) Alla dessa personer var verksamma under 1900-talet, med tanke på Sveriges drygt 1000-åriga anor känns det väldigt historielöst att enbart komma med människor från drygt 80 år av Sveriges historia.

2) 5 av 6 personer är kulturpersonligheter. Vad hände med Sverige som ett utav världens ledande forskningsländer? Vad hände med Sverige som en mycket framgångsrik idrottsnation? Hade det inte varit för Dag Hammarskjöld så hade det hela vart än mer löjeväckande.

Jag håller med Herman Lindqvist. Det känns som ett populistiskt val. Hade jag fått bestämma så hade jag nog kunnat tycka att både Hammarskjöld och Lindgren kan få varsin lapp. Hammarskjöld får pryda den nya 200-lappen och Lindgren får isåfall ta över, eller möjligtvis dela, den lite mer folkliga 20-lappen som nu pryds av Selma Lagerlöf.

Nu ska inte detta förväxlas med att de som föreslagits inte förtjänar att nämnas i dessa sammanhang, det gör de absolut. De är enorma symboler för det moderna Sverige. Men jag tycker detta var ett snedsteg, man får hoppas att beslutet hinner påverkas innan sedlarna definitivt ritas upp. Å andra sidan, kanske det bara är jag, som ändå gillar vår monarki med all dess historia, som upprörs över sådant här? Kanske är jag lite för omodern.

My Future Decided

Det har blivit mycket politik och främlingsfientlighet på bloggen den sista tiden. Det beror på att den senaste tiden verkligen har berört mig djupt. Läste en artikel i DN idag jag vill länka till, det kan mycket väl vara Sverige om fyra år. Ny holländsk regering förbjuder burka.

Annars är det mycket på gång nu. Om lite drygt en månad kommer jag åka till Nepal och Indien (till att börja med) med min trogne vän Victor Berglund. Flygbiljetterna är bokade, visumet är förhoppningsvis på ingång. Vi får se om det går att blogga därifrån, isåfall kanske det blir lite mer av resedagbok än den form bloggen har nu.

Ska försöka få upp frekvensen något under den tid som är kvar till resan, men bloggens princip står sig fortfarande. Den handlar inte om mitt liv, utan snarare om mina tankar. Har jag inga tankar att dela med mig av så blir det helt enkelt inga blogginlägg. Men jag skall försöka gnugga knölarna lite extra under den här månaden, det är ju trots allt roligt att skriva!

Viking Green City

I dagens GP publiceras ett arkitektförslag på hur Frihamnen skall byggas om. Förslaget har namnet Viking Green City (vilket oerhört dåligt namn!), och ser ut så här. Vad tycks?

Personligen tycker jag lådan ser helt förskräcklig ut. Tvivlar dessutom på att lägenheter i de flashiga husen bakom kommer bli särskilt överkomliga för de som faktiskt behöver bostad.

Det gäller att ta seden dit man kommer

Som rubriken lyder verkar detta gälla i allra högsta grad om man är matrecensent. Tänk att det kan vara så språkligt avancerat att uppskatta god mat. Göteborgs-Posten recenserar lyxrestaurangen Thörnströms kök:

"En oerhört vacker presenterad vinägerinkokt röding med pepparrotscrème och forellrom (190:-) toppades av finskurna primörer och sallad. Lätt syrlig fisk och luftig som en vårdag, medan pepparroten och gav karaktär i möte med sältan i romen. Utsökt.

Hav mötte jord med den halstrade havskräftan och kaninkorven i vit bönsoppa med generöst hyvlad svart italiensk tryffel (215:-) Den vita soppan mot den svarta tryffeln gömde den överraskande pigga och syrliga korven, som bröt av mot mustigheten, sältan och sötman i soppan och den lätt bittra tryffeln som gav hela smakpaletten perfekt balans.

Den knaprigt goda skinnstekta torskryggen med surkål, rökta musslor och sidfläsk (265:-) föll i mjälla bitar och ackompanjerade fint mot syran i kålen, sältan i fläsket och den rökta aromen från musslorna, toppat av sältan i romsäcken från pilgrimsmussla. En härligt robust och mustig rätt. En riktig snygging med muskler.

Skira rosmarin- och vitlöksstekta vaktelbröst med en varm och len sellerikaka och mot färskriven selleri och bakade smålökar (235:-) var en högklassig smakkombination. Det möra fågelbröstet mot sötman i kaka och lök, möttes av den aromatiska skyn och den peppriga rotfruktsmaken. Lätt och elegant."

Galenpannor på SP

Surfade in på svt.se häromdan och upptäckte att de hade gjort ett test av stekpannor i Sverker Olofssons eminenta gamla klassiker PLUS. Intressant tänkte jag, undrar hur min Jamie Oliver stekpanna står sig enligt Sverker. Till min förskräckelse märker jag att den får följande omdöme: "Ett dyrt och dåligt alternativ." Vadan detta undrar jag? Den kanske är något tung, kan det vara det dom ogillar? Nix.

Det är nämligen så att de tycker teflonet inte håller för slitning. OK, tänkte jag, underligt då att den knappt har en skråma efter över ett års ihärdigt användande. När jag studerade testet närmare inser jag att det måste vara ett gäng ordentliga klåpare på SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, fråga mig inte hur den förkortningen går ihop...) som utfört testet. De har konstruerat en hemmagjord visp av pianotråd, för att sedan helt sonika vispa 1,000 varv i stekpannan och sedan steka en pannkaka i den.

Tjena mittbena, vem i hela Hisingen vispar med en metallvisp i sin stekpanna? Här har jag gått runt och trott att PLUS var ett ambitiöst program som faktiskt utförde rimliga tester. Pianotrådsvisp i stekpannan innebär inte dagligt slitage, ska vi ta och prova hur väl den håller för att skära upp en köttbit med? Är tanken att metallvispen skall simulera en diskborste? Det verkar isåfall vara en ytterst dålig approximation då man istället skulle kunna använda t.ex. EN DISKBORSTE. Nej, är man så dum att man vispar runt i sin stekpanna så kan man gott ha att den går sönder titt som tätt.

Slutsatsen blir helt klart att den gode Sverker får ta och hoppa ner i sin egen tunna. Det här testet hade aldrig gått igenom hans eget program om det granskats noga.

Humor i eländet

Det är fruktansvärt det som hänt i Haiti, detta är på intet sätt menat att göra narr av händelsen, men det här är för roligt för att inte publiceras.

Vem är Sveriges roligaste person? Efter denna intervjun funderar jag på att lägga min röst på Gunde Svan. Inte enbart för hans oerhört roliga dalmål, men även för hans förmåga att fullständigt leva under en sten. Denna intervju publicerades i Expressen en vecka efter den ödesdigra jordbävningskatastrofen på i Haiti. Det blir extra komiskt om du i ditt huvud föreställer dig hur Gunde Svan svarar på de här frågorna. Få har en sån förmåga att låta genuint överraskade som Gunde Svan.

dagens icke-nyhet

idag kan man i Sportbladet läsa om Hammarby IFs mittback Igor Armas som gått med i en facebookgrupp som inte vill att Hammarby går med i Pridetåget.

efter att ha läst artikeln vet jag nu att en fotbollsspelare med moldaviskt ursprung har blivit medlem i en anti-Pride facebookgrupp utan att kunna varken engelska eller svenska. det är verkligen fantastiskt ointressant med tanke på att han bara gått med i gruppen utan att ens veta vad den handlar om. naturligtvis skeppas nyheten med en stor svart rubrik där ordet emot till och med har rödmarkerats.

å andra sidan kan jag känna igen mig i det Igor säger i texten:
"– Jag förstår inte engelska eller svenska, och när folk ber mig att gå med i grupper så gör jag det. "
jag förstår både engelska och svenska mycket väl men jag vet ändå inte varför jag är med i ens hälften av alla grupper och annat bröte man deltar i via facebook. joel och julia kuhlins idé att gå ur eländet kanske inte är så dum trots allt?

kris på studentbostadsmarknaden

GP skriver idag att köerna till studentbostäderna är längre än på flera år. jag kan inte annat än förundras över hur detta kunde ske. 1 års väntetid för att få ett korridorsrum i Olofshöjd är helt befängt. men så går det när man knappt bygger studentlägenheter överhuvudtaget. när de väl byggs är det dessutom 6000kr-lyor i vattentorn. vansinne.

på norra älvstranden däremot står ett helt gäng flashiga bostadsrätter tomma p.g.a. att ingen har råd att bo där. briljant. det finns massvis med billiga lägenheter i majorna, dess har dock så högt söktryck att de är snudd på omöjliga att få tag i. jag kan inte annat än undra varför det ska vara så försbaskat svårt att bygga billiga lägenheter i anslutning till stan? är det så olönsamt?

bor ju själv i högsbohöjd i en lägenhet från SGS Studentbostäder. den är lite i dyraste laget, men det är precis sådana lägenheter det behövs fler av. små, relativt billiga, oflashiga lägenheter hyggligt nära stan kommer aldrig stå tomma. vi som inte har någon inkomst att skryta med skiter fullständigt i hur huset ser ut, bara det fungerar som det skall.

de syndiga danskarna

min vän joel pratade igår om hur han möttes av reklamskyltar på kastrup, flygplatsen i köpenhamn, på väg hem från barcelona. någonting i stil med; "welcome to denmark, the land of sin and desire!". nu verkar danskarna ta fasta på sin nya syndiga livsstil. enligt en ny undersökning av danska TV2 och tidningen Politiken är 48% av det danska folket emot att illegalisera sexköp. omröstningen är utförd p.g.a. att danska politiker i dagarna beslutar om en lag som skall kriminalisera köpandet av sexuella tjänster. enligt undersökningen svarar 60% av de tillfrågade männen att de inte vill ha ett förbud, medans 50% av kvinnorna är positiva till ett förbud.

detta fascinerar mig något helt otroligt. hur är det möjligt att 48% av ett välutvecklat upplyst land som danmark kan vara emot ett sådant förbud? det kämpas mot objektifieringen av kvinnan från så många olika håll och så är en så stor del av befolkningen för att låta kvinnan fortsätta vara just en vara? horribelt.

detta innebär väl att köpenhamn snart lanserar en satsning på att ta över amsterdams gamla plats som 'sin city' nu när red light district skall avvecklas.

å andra sidan anses danskarna vara europas lyckligaste folk. är detta hemligheten? nej det hoppas jag inte, är det i sådana saker som sex för pengar vår lycka finns så är vi än mer illa ute än jag trodde.