If I Have Not Love

Det verkar som om Kalla Fakta hade ännu sämre journalistik än jag först befarade. I Frälsningsarméns kommentar till dokumentären visar de sig att Kalla Fakta-redaktionen "wallraffat" (uppgett sig för att vara någon annan för att få fram information) i själavårdande samtal och hävdat sig ha problem med sin sexuella läggning.

Jag är fullt för kritisk granskning av religiösa organisationer och samfund, men det här blir jag riktigt upprörd över. En sån total respektlöshet inte bara mot Frälsningsarmén som samfund, men också mot de individer som utsätts för en sådan mediebehandling. Nåja, inte mer om det. Frälsningsarméns kommentar finner du här.

Anledningen till detta inlägget var nu inte att återigen skriva om Frälsningsarmén/Kalla Fakta, utan snarare för att länka till en bloggpost.

Greg Boyd, pastor i Woodland Hills Church i S.t Paul, Minnesota har på sin blogg skrivit ett inlägg om kristna doktriner och var kärleken får plats bland dem. Ett mycket läsvärt blogginlägg som alltid borde lika som bakgrund i teologiska diskussioner då de riskerar att bli allt för polariserade.

Vision of Division

Vill länka till ett intressant inlägg i "Rob Bell"-debatten. Rachel Held Evans talar om riskerna för sprickor inom den evangelikala sfären. Jag tycker mig kunna se liknande tendenser i Sverige inom EFK och Pingst. Håller ni med?

Get them off our streets!

Hittade en ganska hysterisk blogg idag. Det har diskuterats i Göteborg om kommunens vilda jakt på gatumusikanter, och det finns många personer som menar att det är en förlust för kulturen. Bloggen The Tram Sessions har tagit gatumusiken bort från gatorna och in i... spårvagnarna! Den tillhör en snubbe som helt enkelt låter mer eller mindre kända band och artister spela musik live på Göteborgs spårvagnar. Här finns framföranden av runt 50 olika artister, flertalet av dem faktiskt relativt kända. Gatumusik tagen ett steg till, väl värt ett besök eller två!

självrannsakan

Jag gillar egentligen det här. Att skriva menlösa blogginlägg som inte rör någon i ryggen. Trots detta har jag gått runt och förkastat den menlösa bloggen om ingenting, det har kännts som att folk endast söker uppmärksamhet. Men jag skall ändra på det, jag bloggar för mig själv, för att jag tycker det är roligt helt enkelt. Låt se om någon stackare är intresserad av att läsa. Jag är förberedd på en förändring, från och med nu är detta ytterligare en i raden av bloggar som handlar om frukost, promenader och liknande meningslösheter. Men var inte rädd, den här bloggen kommer inte förvandlas till en modeblogg, så lågt skulle jag aldrig sjunka. Dessutom måste jag ha något att fortsätta kasta skit på.

Nu börjar jag om på blankt blad. Välkommen.

läsvärt om bloggande och anonymitet på internet

en av mina absoluta favoriter Marcus Birro släckte för en tid sedan ner sin utmärkta blogg på sin hemsida, den finns fortfarande kvar att läsa men uppdateras inte längre. i newsmill skriver Marcus om varför han lade ner den, och hur internets klimat gradvis blir hårdare och hårdare. som vanligt när det gäller Birro är det läsvärt, och för er som gillar sport så driver han fortfarande sin fina blogg om italiensk fotboll på Expressens nättidning.

web 2.0 kallas det, det interaktiva nätet med bloggar, forum och nyhetskanaler med kommentarsfält. det är fantastiskt, lysande att man kan skapa debatt kring vad som helst. tyvärr speglar debatterna ofta det samhälle vi lever, och då framgår det med all önskvärd tydlighet att samhället inte mår särskilt bra. idag skall man bygga karriär på att framhäva sig själv och trycka ner andra i skiten, tyvärr börjar det redan i kommentarsfältet.