The Storm is Coming

Ni trodde Sverige behövde gå hem skamsna efter 1-4 borta mot världens näst bästa lag Holland? På annat håll i Europa såg det betydligt värre ut i tisdags. Serbien spelade borta mot Italien i Genoa, matchen varade i 6 minuter, sen avbröts den av domaren av att de serbiska huliganerna kastat in fyrverkerier och brinnande föremål på planen. Sällan har en löpsedel talat mer klartext.

I helgen gjorde Serbiska nationalister våldsamt upplopp under Pride-festivalen. I tisdags var det facisthälsningar och ”Ubi, ubi, Šiptara” på läktaren. "Döda, döda albanerna". Den här lilla klicken verkar finnas i varenda land i Europa nu mera. Den tar sig olika uttryck i olika länder; hos oss har de kostymer och slipsar, i Serbien har de fängelsetatueringar och ansiktsmasker.

Mest av allt vill jag bara gråta över alla stackars Serber som gör allt vad de kan för att visa upp en nation som är redo att delta i den internationella gemenskapen. Serbiens mittfältare och lagkapten Dejan Stankovic grät öppet på planen igår när han såg vad som hände. Jag tror det var betydligt fler än Dejan som kände samma sak. Snälla. Inte igen.

Vad har den upplyste moderna människan att sätta emot sån här urkraft? Kan vi inget annat göra än att gråta över att vårt land ockuperas av våld? Det måste finnas ett annat svar än våld. Gråten är hedersam, den är ömkansvärd, men den rör inte facismen i ryggen.

Serbien kommer sannolikt få poängavdrag, kanske till och med bli uteslutna ur EM-kvalet. Det är knappast vad en nation på uppgång behöver. 1992 hade man ett fantastiskt lag, man kunde vinna EM sas det. Då bröt kriget ut och Jugoslaviens lag fick inte resa till EM. Ska dagens intressanta Serbiska landslag gå samma öde till mötes? Stojkovic, Vidic, Ivanovic, Subotic, Kacar, Tosic, Stankovic, Jovanovic, Krasic, Zigic, Kolarov och Pantelic. Jag hoppas ni får chansen att spela ert EM, om inte annat så för att ge nationalisterna en käftsmäll av den icke-våldsamma sorten.

Ura Srbija!

Tomhet i min själ

Fotbolls-VM är över. Den där euforiska månaden för oss fotbollsnördar är till ända, och det är inte längre givet vad man skall ha för sig en regnig tisdag klockan 20.30. På det hela taget tycker jag att det varit ett bra VM ändå, gruppspelet hade jag större förhoppningar på, men väl i slutspelet startade magin på allvar. Det vore väl näst intill oansvarigt att inte ge min egen korta (nåja) summering av turneringen.

VMs värdiga mästare
Spanien må ha gjort färre mål än något världsmästarland tidigare, och de må ha sett stundtals torftiga ut emellanåt. Men de har vad som krävs, ett extremt stabilt försvar, en världsklassmålvakt och en riktig kobra i David Villa. Holland gjorde sig av med sin rätt att klaga över Howard Webbs domarinsats i samma ögonblick som Nigel de Jong satte sulan i Xabi Alonsos bröstkorg. Spelar man medvetet fult får man räkna med att även motståndarna försöker påverka domaren.

VMs bästa match
Av de jag såg helt har jag svårt att värja mig för Brasilien - Holland. Det är sällan man ser sådana totala vändningar idag. 1-0 i halvtid och ingen männska på jorden hade tippat Holland i det läget, så gör dom en magisk vändning och Wesley Sneijder spelade till sig guldbollen, eller?

VMs mål
Mycket att välja på här, trots kritiken mot bollexperimentet Jabulani. Shabalalas inledningsmål var naturligtvis vackert inte bara rent estetiskt utan också ur synvinkeln att det var värdnationens och hela Afrikas första mål i sitt första egna VM. David Villa svarar även han för ett makalöst mål i matchen mot Honduras. Men jag kan inte bortse från Gio van Bronckhorsts jättepärla mot Uruguay i semifinalen. Ett minne av svunna tiders holländska fotboll med långskott av yppersta världsklass. Det tål att ses hur många gånger som helst.

VMs bästa spelare
Jag måste hålla med den samlade journalistkåren i det här avseendet. Även om jag imponeras enormt av skytteligavinnaren Thomas Müller, den alltid lika vasse David Villa, den evige lille farbrorn Andres Iniesta, klippan Carles Puyol eller Hollands lilla stora mittfältsregent Wesley Sneijder, så stod en spelare över alla andra under den här turneringen. Inte bara den skickligaste spelare under hela turneringen, utan också den i särklass viktigaste för sitt lag. Diego Forlán.

VMs förutsägelse
Ok, det är omöjligt att ha en sådan här rubrik utan att nämna den stora kvällstidningsföljetången om bläckfisken Paul som tippade rätt resultat i 8 raka matcher. Men jag vill ändå framhäva min egen framtidsvision före den av en tursam invertebrat. Ok, för full pott borde jag kanske profeterat fram Thomas Müller före Mesut Özil, men jag måste ändå säga att jag är mycket nöjd med min förutsägelse om att den turkiskfödde tysken skulle få ett stort genombrott i VM. Hela det nya unga tyska landslaget har trollbundit under VM, vilket leder oss till:

VMs lag
Thomas Müller, Mesut Özil, Sami Khedira, Manuel Neuer, Jerome Boateng, Holger Badstuber, Lukas Podolski, Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm. Ingen utav nämnda spelare är i skrivandets stund över 26 år. 5 utav dem vann U21 EM-guld förra året i Sverige. Tyskland blev mitt favoritlag under denna turneringen, trots att jag aldrig gillat tyskarna innan. Om Özil & Co fortsätter att åldras och utvecklas i samma fina kurva som de påbörjade i Sydafrika 2010 är det ingenting som talar för att jag skulle tycka annorlunda om 4 år i Brasilien.

VMs viktigaste diskussion
Vi fick höra till ända om Vuvuzelor, bläckfiskar, Afrikas VM, Englands kollektiva kollaps, Diego Maradona och bra mycket annat. Men en av alla de flaskposter som svävade upp till ytan under den här turneringen bär en ett bra mycket viktigare budskap än de andra. Fråga England, eller Mexiko för den delen. VM har präglats till stor del av många märkliga domslut, vilket har föranlett en stor diskussion kring utvecklingen av domarpositionen. Det verkar nu som om det relativt omgående kommer att beslutas om ett sexdomarsystem där vi kommer se en extra domare vid varje mål. Så kanske inte Frank Lampard hade behövt bli lika ledsen över hur England åkte ut mot Tyskland, det hade de nämligen gjort alldeles oavsett om det blivit mål eller inte. Och i den frågan är vi eniga, VMs två främsta profeter, jag och bläckfisken Paul.

Världsmästare om fyra år?

This is my future

Varje anständig bloggare med sportintresse har ett premier league tips. Without further ado, här kommer mitt!

1. Liverpool
2. Chelsea
3. Man Utd
4. Arsenal
5. Everton
6. Tottenham
7. Aston Villa
8. Man City
9. Wigan
10. Fulham
11. Portsmouth
12. West Ham
13. Stoke
14. Bolton
15. Sunderland
16. Birmingham
17. Blackburn
------------------------------------------------
18. Wolves
19. Burnley
20. Hull

Kommentarer: Eftersom jag ogillar både Man Utd och Chelsea måste jag tippa Liverpool som etta, av de stora lagen är de det lag jag har mest sympatier för. Arsenal har inte mycket att komma med i år heller och är närmare gänget under än trion i topp. Hull överträffade sig själva förra hösten och efter årets säsong lär livet återgå till det vanliga i Kingston-upon-Hull, vilket tyvärr inte är särskilt mycket att skriva hem om. Vad gäller gänget under toppen blir det spännande att se vilka som kommer ut on top. Får Spurs en bättre start? Får Villa en bättre avslutning? Klarar City av att bygga ihop ett lag av alla sina pengar? Kan Everton klara av att prestera trots att de har de näst fulaste dräkterna i Premier League?

Horribel design med den vita haklappen. Denna tröja räddas dock undan den skamfulla sista platsen av Boltons "mästerverk". I give you; den i särklass fulaste tröjan i Premier League 09-10.

dagens icke-nyhet

idag kan man i Sportbladet läsa om Hammarby IFs mittback Igor Armas som gått med i en facebookgrupp som inte vill att Hammarby går med i Pridetåget.

efter att ha läst artikeln vet jag nu att en fotbollsspelare med moldaviskt ursprung har blivit medlem i en anti-Pride facebookgrupp utan att kunna varken engelska eller svenska. det är verkligen fantastiskt ointressant med tanke på att han bara gått med i gruppen utan att ens veta vad den handlar om. naturligtvis skeppas nyheten med en stor svart rubrik där ordet emot till och med har rödmarkerats.

å andra sidan kan jag känna igen mig i det Igor säger i texten:
"– Jag förstår inte engelska eller svenska, och när folk ber mig att gå med i grupper så gör jag det. "
jag förstår både engelska och svenska mycket väl men jag vet ändå inte varför jag är med i ens hälften av alla grupper och annat bröte man deltar i via facebook. joel och julia kuhlins idé att gå ur eländet kanske inte är så dum trots allt?