Få frågor har väl tagits upp så många gånger som denna. Är vi verkligen goda innerst inne, eller är de eventuella goda handlingar människan gör bara ett gruppbeteende som utvecklats på grund av ett i botten egocentriskt tänkande?
Sommaren är här och det innebär för min del lite mer fritid än vanligt. Passar sig då att läsa ikapp lite i sin bokläsarlista (som börjar bli väldigt lång). Senaste dagarna har jag läst Djävulen och Fröken Prym av brasilianske författaren Paulo Coelho. En utmärkt liten bok om en främling som anländer till en liten insomnad bergsby. Han vill hämnas på världen och utsätter därmed byborna för en prövning. Han utlovar tio guldtackor till byn, en förmögenhet som skulle kunna rädda hela byns existens, i utbyte mot att de dödar en utav byns invånare. Han vill göra detta för att visa för människan att hon i grund och botten inte är god, utan ond.
Jag ska inte spoila boken för er som vill läsa den, men diskussionen går att för i alla fall. Den bibliska skapelseberättelsen talar om en skapelse som är god, inklusive människan. Sedan sker ett svek och människan är sedan den händelsen fallen till sin natur. Detta är enligt många kristna traditioner anledningen till att människan måste omvända sig innan hon kan nå försoning med Gud, den s.k. arveskulden eller arvssynden. Kan jag som kristen hävda en fallen mänsklig natur, att en omvändelse är nödvändig, och samtidigt hävda att människan till sin natur är god? Är arvssynden något vi föds med, eller är det något som är kulturellt medärvt genom mänsklighetens otaliga generationer?
Det är lätt att dra paralleller till Moder Teresa och liknande människor för att försöka övertyga sig själv om att det finns goda människor. Själv behöver jag inte gå längre än till min egen mormor. Hon har givit mig ett exempel, kanske omedvetet, på att huruvida människan är god eller ond i grunden inte spelar någon roll, så länge man anstränger sig för att leva ett gott liv. Är inte detta vad vi ser också i Jesu undervisning? Han säger till oss att leva det goda livet. Att behandla andra så som vi vill bli behandlade själva. Att ge mat åt de hungriga, vatten till de törstiga och rum till de hemlösa. Det verkar inte handla så mycket om hur vi är födda, vad vi har blivit eller vad vi har varit. Det som är viktigt är vad vi gör här och nu.
Kanske är det också lösningen på frågan om människan är ond eller god? Hon är båda, det är upp till henne själv att bestämma. Människan är i grund och botten sin egen vilja. Vi har mer makt över våra liv än vad vi ibland tror. För att utföra Guds vilja krävs det först att vi kan ta kontroll över vår egen vilja, i strävan för att vara goda människor.
Så oändligt mycket lättare sagt än gjort.
Men jag hoppas och tror att det är möjligt.
