Hyllning till Monika

Ett inlägg jag påbörjade för ett tag sen, men aldrig publicerade, det är dags nu.

Var hemma hos mina föräldrar på påsklunch idag. Min mormor var där. Det är alltid lika spännande att prata med henne, om hur det var när jag var liten, eller när hon var liten. Idag pratade hon om att växa upp på Smögen under kriget. Om hur allting var ransonerat, om hur de gjorde sockerkakor och makaronpudding med måsägg för att det inte fanns ägg i affären. Om hur de hade mörkläggning och fick släcka ner hela ön under vissa perioder. Om hur alla barn hade likadan pyjamas för att de bara fått in en sorts tyg i affären. Om hur de åt stekt potatis till kvällsmat för att mjölet var slut. Om hur de bytte bort sina kaffekuponger mot andra kuponger eftersom hennes pappa ändå inte tyckte om kaffe. Om hur hon och hennes bror blev glada när de fick två kokta ägg på påskafton.

Det verkar finnas en tydlig gräns i generationer som dras vid människor som upplevde andra världskriget. Min mormor var bara sju år när kriget tog slut men hon påverkades trots allt. De har en annan syn på saker och ting än vad vi yngre har. Inte enbart för att de är gamla, utan för att de har upplevt hur det är att leva under en annan sorts press än den vi tjatar om. Den man inte sätter på sig själv, den man får tilldelad vare sig man vill eller inte. Jag har aldrig utsatt mig själv för den pressen, jag vet inte om jag borde göra det heller. Men jag borde definitivt leva vidare i min mormors exempel.

När man tar saker för givet förlorar man glädjen de ger. Hon är nog den ödmjukaste och mest givmilda personen jag känner. Det verkar närmast som om hon inte ser någonting som sitt eget, allt är till för att dela med sig av. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Ingenting vad jag kan se, det är det som är så vackert. Så vill jag åldras, i ödmjukhet, givmildhet och kärlek.

Fever, fever leave my heart alone

Varför kan man inte få vara ordentligt sjuk i 1-2 dagar, helt sängliggande och utslagen, för att sedan tillfriskna på riktigt. Istället för att vara småförkyld i flera veckor, det frågade jag mig i måndags. Det började bli riktigt störande att inte kunna träna ordentligt nu när vädret för en gångs skull bjöd upp till dans.

Tji fick jag. Feber och riktig förkylning came my way och nu är man helt isolerad i sin lägenhet med absolut ingenting att göra. Påminner mig om att det aldrig är en bra sak att vara ordentligt sjuk. Jag borde lyssnat på min husgud Tomas Andersson Wij och hans sång '...och den som vandrar':

På en pub i London träffa jag en kyrkans man.
Han sa tänk på vad du ber om och begär,
det kan hända att du får det.

I'm blue (da ba dee)

Jaha, då har jag också, likt resten av jordens invånare sett filmen om de blå varelserna från planeten med alla träden på. Vi pratar om Avatar, om det osannolikt nog finns fler än jag som inte sett den ännu. Intrycket efteråt kan nog summeras lite som inlägget startar: "Jaha".

Filmen är sensationellt häftig med specialeffekter, animeringar och 3D-effekter. Men dialogen? Herre min skapare vad hände med dialogen? James Cameron har väl inte gjort sig känd som någon vidare finkänslig regissör men man kan trots allt tycka att de kan försöka undvika de absolut mest uppenbara klichéerna.

"Screw this. I didn't sign up for this shit!" - från machobruden i pseudohelikoptern vars i stort sett enda roll i filmen är att verka lite småtuff och slänga ur sig one-liners - blev droppen som fick bägaren att rinna över och jag och min gode vän Victor Berglund började småfnissa i salongen. Efter det gick det inte att koncenterera sig fullt ut på storyn (som givetvis är extremt förutsägbar, men det vill man nästan i en sån här film.) utan att notera klichéregnet.

Machobruden fortsätter i samma stil: "You're not the only one with a gun, Bitch!"

Ett annat minnesvärt ögonblick är när hela hjältegänget flyger i en av pseudohelikoptrarna och den galne muskelgeneralen skjuter efter dom med sitt gevär. Sigourney Weavers karaktär blir träffad i magen och utbrister...

"Oh, crap."

Jag vet inte om jag är ensam om det, men det känns som ett något underväldigande uttryck då man just blivit dödligt skadad av en kula i magen.

Det finns en hel del intressanta element i bakgrundstoryn. Människans kamp mot ekologin. Västmänniskans roll som kolonisatör. Gud som något som finns inom oss, och inom världen. Och den gamla härliga kärlek-över-gränserna intrigen. Men inget av detta lyfts upp till någon vidare intressant nivå utan filmen får utspela ungefär så som man förväntar sig att den skall utspela sig. Även om förväntningarna kanske inte var direkt skyhöga så had jag nog väntat mig en bättre film. När allt kommer omkring får den här filmen knappt godkänt, vilket beror på de oerhört läckra effekterna och de vackra miljöerna. Utan tekniken hade Camerons film knappast räckt till ett godkänt betyg. Men å andra sidan så kanske tekniken är just det som gör att dialogen inte ges något utrymme.

5/10

The Fox went out on a chilly night

Det är dags för filmrekommendation. Om du som läsare umgåtts med mig under de senaste dygnen har du förmodligen redan hört det, men det kan gott nämnas igen.

The Fantastic Mr. Fox är en mycket sevärd film.

En så kallad stop motion-film, tänk Wallace & Gromit fast med dockor istället för lerfigurer, och självaste George Clooney och Meryl Streep i huvudrollerna. Hela härligheten baseras på en saga skriven av Roald Dahl publicerad 1970, där herr Räv flyttar med sin familj till ett nytt område. I området bor tre arga bönder, och herr Räv bestämmer sig för att försöka utföra en rånkupp mot de tre bönderna. Sagt och gjort utför han sin plan, men allt går inte riktigt som det var tänkt.

Filmen är fantastiskt välgjord, rolig och mysig för den som gillar sagoberättelser. Rekommenderas varmt.

8/10

Viking Green City

I dagens GP publiceras ett arkitektförslag på hur Frihamnen skall byggas om. Förslaget har namnet Viking Green City (vilket oerhört dåligt namn!), och ser ut så här. Vad tycks?

Personligen tycker jag lådan ser helt förskräcklig ut. Tvivlar dessutom på att lägenheter i de flashiga husen bakom kommer bli särskilt överkomliga för de som faktiskt behöver bostad.

Get them off our streets!

Hittade en ganska hysterisk blogg idag. Det har diskuterats i Göteborg om kommunens vilda jakt på gatumusikanter, och det finns många personer som menar att det är en förlust för kulturen. Bloggen The Tram Sessions har tagit gatumusiken bort från gatorna och in i... spårvagnarna! Den tillhör en snubbe som helt enkelt låter mer eller mindre kända band och artister spela musik live på Göteborgs spårvagnar. Här finns framföranden av runt 50 olika artister, flertalet av dem faktiskt relativt kända. Gatumusik tagen ett steg till, väl värt ett besök eller två!

Psalmskatter

Det är så mycket fantastiska texter och melodier i den svenska psalmskatten som är okända för mig. Det är synd, men samtidigt får jag se positivt på det hela, det finns mycket att upptäcka! På påskdagen sjöngs i Smyrna en text med följande strof som fastnade i mig.

"Vi tillber inga läror och ingen from idé. Vi är ett folk på vandring i tro på livets Gud." - Psalm 743 i svenska psalmboken.

Ord som tål att tänkas på för alla oss som vandrar i tro på livets Gud. Det är väldigt enkelt att falla in i tillbedjan till enskilda läror, att envist hålla fast vid sina egna mantran. Men vi tillber inte några mantran, vi tillber Herren, livets Gud. Mångfalden borde förena kyrkan i sin gemensamma tillbedjan, inte tvärtom.

Det gäller att ta seden dit man kommer

Som rubriken lyder verkar detta gälla i allra högsta grad om man är matrecensent. Tänk att det kan vara så språkligt avancerat att uppskatta god mat. Göteborgs-Posten recenserar lyxrestaurangen Thörnströms kök:

"En oerhört vacker presenterad vinägerinkokt röding med pepparrotscrème och forellrom (190:-) toppades av finskurna primörer och sallad. Lätt syrlig fisk och luftig som en vårdag, medan pepparroten och gav karaktär i möte med sältan i romen. Utsökt.

Hav mötte jord med den halstrade havskräftan och kaninkorven i vit bönsoppa med generöst hyvlad svart italiensk tryffel (215:-) Den vita soppan mot den svarta tryffeln gömde den överraskande pigga och syrliga korven, som bröt av mot mustigheten, sältan och sötman i soppan och den lätt bittra tryffeln som gav hela smakpaletten perfekt balans.

Den knaprigt goda skinnstekta torskryggen med surkål, rökta musslor och sidfläsk (265:-) föll i mjälla bitar och ackompanjerade fint mot syran i kålen, sältan i fläsket och den rökta aromen från musslorna, toppat av sältan i romsäcken från pilgrimsmussla. En härligt robust och mustig rätt. En riktig snygging med muskler.

Skira rosmarin- och vitlöksstekta vaktelbröst med en varm och len sellerikaka och mot färskriven selleri och bakade smålökar (235:-) var en högklassig smakkombination. Det möra fågelbröstet mot sötman i kaka och lök, möttes av den aromatiska skyn och den peppriga rotfruktsmaken. Lätt och elegant."

Vad gör väl det när man har Plura Jonsson?

Har snubblat över ett riktigt skönt TV-program på TV8 av alla kanaler. I Mauro och Pluras kök får vi se Mauro Scocco och Plura Jonsson bjuda hem musik- och filmmänniskor på middag hemma hos Plura. De lagar mat i goda vänners lag och Plura står där i bar överkropp och röker. Premiäravsnittet har de besök av inga mindre än Vetlandas stolthet Lena Philipsson samt allas vår Håkan Hellström. Ett lite annorlunda matlagningsprogram där de lyckats få till hela känslan av att bjuda hem folk på middag, det blir lite som en blan dning av matlagningsprogram och intervjuprogram och är faktiskt ganska underhållande. Finns att se på TV8 Play.

Om vishet

'Intelligence is a road that leads nowhere. Wisdom is the true gift of grace.'