dagens icke-nyhet

idag kan man i Sportbladet läsa om Hammarby IFs mittback Igor Armas som gått med i en facebookgrupp som inte vill att Hammarby går med i Pridetåget.

efter att ha läst artikeln vet jag nu att en fotbollsspelare med moldaviskt ursprung har blivit medlem i en anti-Pride facebookgrupp utan att kunna varken engelska eller svenska. det är verkligen fantastiskt ointressant med tanke på att han bara gått med i gruppen utan att ens veta vad den handlar om. naturligtvis skeppas nyheten med en stor svart rubrik där ordet emot till och med har rödmarkerats.

å andra sidan kan jag känna igen mig i det Igor säger i texten:
"– Jag förstår inte engelska eller svenska, och när folk ber mig att gå med i grupper så gör jag det. "
jag förstår både engelska och svenska mycket väl men jag vet ändå inte varför jag är med i ens hälften av alla grupper och annat bröte man deltar i via facebook. joel och julia kuhlins idé att gå ur eländet kanske inte är så dum trots allt?

with or without you

See the stone set in your eyes
See the thorn twist in your side
I wait for you

Sleight of hand and twist of fate
On a bed of nails she makes me wait
I wait without you

With or without you
With or without you

Through the storm we reach the shore
You give it all but I want more
And I'm waiting for you

With or without you
With or without you
I can't live with or without you

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give
And you give
And you give yourself away

My hands are tied
My body bruised you got me with
Nothing to win and nothing left to loose

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give
And you give
And you give yourself away

With or without you
With or without you
I can't live with or without you

ett mästerverk, helt klart. U2s brottarhit With Or Without You från Joshua Tree 1987, en av mina absoluta favoritlåtar. just därför blev jag så förvånad när lovsångsbandet Be & Le (vem kom på det namnet förresten? 0/10) spelade den under ett lovsångspass på hönökonferensen. jag kunde inte sjunga den. på något sätt har jag alltid sett with or without you som en klagovisa över kärlek som aldrig fulländas. personen som talar vet att han inte kan få sin älskade, men vet samtidigt att han alltid kommer hemsökas av den andra personen. förvisso kanske ett förhållande man känner att man ibland har till jesus kristus, men ingenting jag vill stå och sjunga om på ett tältmöte direkt.

finns det bra alternativa tolkningar här? jag har läst om att den skulle handla om en missbrukares relation till sitt beroende, vilket nog är en bra tolkning även det. men jag är nyfiken på hur texten kan tolkas till en lovsång.

fingerpicking extravaganza

fler än jag som har lite att göra på kontoret? njut då av denna magnifika liveinspelning från 1983 av Dire Straits episka mästerverk Sultans of Swing. Mark Knopfler spelar som vanligt lead guitar med sin säregna stil, utan plektrum. en Fender Stratocaster kan inte låta vackrare än såhär.

Dire Straits - Sultans of Swing, Live at Hammersmith Odeon - 1983

kris på studentbostadsmarknaden

GP skriver idag att köerna till studentbostäderna är längre än på flera år. jag kan inte annat än förundras över hur detta kunde ske. 1 års väntetid för att få ett korridorsrum i Olofshöjd är helt befängt. men så går det när man knappt bygger studentlägenheter överhuvudtaget. när de väl byggs är det dessutom 6000kr-lyor i vattentorn. vansinne.

på norra älvstranden däremot står ett helt gäng flashiga bostadsrätter tomma p.g.a. att ingen har råd att bo där. briljant. det finns massvis med billiga lägenheter i majorna, dess har dock så högt söktryck att de är snudd på omöjliga att få tag i. jag kan inte annat än undra varför det ska vara så försbaskat svårt att bygga billiga lägenheter i anslutning till stan? är det så olönsamt?

bor ju själv i högsbohöjd i en lägenhet från SGS Studentbostäder. den är lite i dyraste laget, men det är precis sådana lägenheter det behövs fler av. små, relativt billiga, oflashiga lägenheter hyggligt nära stan kommer aldrig stå tomma. vi som inte har någon inkomst att skryta med skiter fullständigt i hur huset ser ut, bara det fungerar som det skall.

reklam på hög nivå

läsvärt om bloggande och anonymitet på internet

en av mina absoluta favoriter Marcus Birro släckte för en tid sedan ner sin utmärkta blogg på sin hemsida, den finns fortfarande kvar att läsa men uppdateras inte längre. i newsmill skriver Marcus om varför han lade ner den, och hur internets klimat gradvis blir hårdare och hårdare. som vanligt när det gäller Birro är det läsvärt, och för er som gillar sport så driver han fortfarande sin fina blogg om italiensk fotboll på Expressens nättidning.

web 2.0 kallas det, det interaktiva nätet med bloggar, forum och nyhetskanaler med kommentarsfält. det är fantastiskt, lysande att man kan skapa debatt kring vad som helst. tyvärr speglar debatterna ofta det samhälle vi lever, och då framgår det med all önskvärd tydlighet att samhället inte mår särskilt bra. idag skall man bygga karriär på att framhäva sig själv och trycka ner andra i skiten, tyvärr börjar det redan i kommentarsfältet.

what's going on?

jag vill verkligen gilla det här albumet. jag vill tycka att det är ett av tidernas bästa, precis som alla andra verkar tycka, den rankas till exempel som nummer 4 genom alla tider på ansedda tidningen rolling stones lista över tidernas 500 bästa album.

så vad finns det då att inte gilla här? ett konceptalbum om att återvända till USA efter vietnamkriget av en utav soulens mästare, Marvin Gaye. hans röst är helt sagolik, och texterna är det absolut inget fel på. men musikaliskt har jag väldigt svårt för What's Going On. den har mycket soul i sig, kanske för mycket soul, om du frågar mig. jag hittar inget sväng, inget gung. stråkarrangemangen faller platt och får mig nästan att tänka på julmusik.

en naturlig jämförelse finns hos motownkollegan Stevie Wonder. jag måste säga att personligen så föredrar jag flera av Stevies skivor före What's Going On, just på grund av det inneboende sväng som finns i hans plattor.

jag hade högt ställda förväntningar, men Marvin lyckas inte infria dom. kanske var min förväntan felaktigt ställd på svängig motownmusik. det känns tråkigt, på något underligt sätt gillar jag ändå den här skivan men jag kan inte ge den mer än 5/10. den engagerar mig tyvärr inte mer än så.