Closer Than You Think

På senare tid har jag, sedan jag skaffat mig en smartphone, gått och blivit en twitterjunkie. Jag är oerhört fascinerad över de korta avstånd som finns på Twitter. Jag kan, som helt vanlig svensson följa idrottsstjärnor, musiker och politiker på ett mycket mer personligt plan än någonsin. Fast ändå inte. Jag kan ha följa specifika journalister istället för att behöva tragla mig igenom deras ibland ganska trista tidningar. Jag kan följa ett nyhetsflöde på ett mycket intressant sätt med konstanta uppdateringar av personer som är närvarande på plats bara minuter efter en händelse sker.

Hela världen har kommit så mycket närmre. Allt är så mycket mer lättillgängligt. Fast ändå inte.

Det blir inte mer tydligt än när Filadelfiakyrkan i Stockholm kritiseras för att de hyr ut sin lokal till en konsertarrangör som bl.a. erbjuder en konsert med brittiska sångerskan PJ Harvey. Detta uppmärksammades av Fredrik Strage i DN PåStan i ett påpassligt blogginlägg med titeln Satan i Filadelfiakyrkan. Nu upprörs gammelpingstfolket över att en häxa och satanist, som PJ Harvey uppenbarligen är då hon sjunger om "the devil" i sina låtar, skall få uppträda i deras kyrka.

Tidigare i sommar blev en konsert i Filadelfiakyrkan med tyska munkpastischbandet Gregorian inställd. De skulle uppträda med sin senaste platta The Dark Side of Chant där de gör sina sedvanliga munkifierade covers, denna gången av lite mörkare rockmusik så som Depeche Mode och AC/DC. Konserten ställdes in efter påtryckningar från Stanley Sjöberg, efter att denne haft kontakt med Aftonbladets musikbloggare Christoffer Röstlund. En helt bisarr mailkonversation med tanke på hur astronomiskt långt bort från varandra de två står normalt sett.

Låt oss slå fast en sak med en gång. PJ Harvey är naturligtvis varken häxa eller satanist. Och inte Gregorian heller för den delen. Det finns även en teologisk diskussion att ta här gällande kyrkolokalens helighet, men den tänker inte jag ta nu.

Desto intressantare är att det så kallade gammelpingstfolket nu står så nära Fredrik Strage och Christoffer Röstlund rent medialt att de kan ta till sig av deras blogginlägg. Att de kan föra en mailkonversation, eller en twitterkonversation om de så vill. Problemet som uppstår är att trots att Strage och Pingst numera står så nära varandra rent avståndsmässigt, så är ravinen djupare än någonsin emellan dem. De kan konversera med varandra över gapet, men de skulle aldrig komma på tanken att försöka ta sig över. Ingen vet var detta utbyte i slutändan leder, men jag är väldigt nyfiken på svaret.

Twitter och andra moderna media skapar kommunikation mellan parter som normalt sett aldrig skulle konversera med varandra. Är det enbart positivt?

Veckans Soundtrack

Nirvana - Nevermind, 1991

Tänk att jag gått genom 25 år av livet utan att ha lyssnat på mer än 2 singlar av Nirvana. Känner mig som en musikalisk illiterat som missat resten av Kurt Cobains korta gärning. En av världens coolaste rockröster någonsin. Nevermind är verkligen en utsökt platta.

Human Nature

Är människan god eller ond? Är hjärtats innersta rum svart eller vitt? Lyssnar vi till demonen eller ängeln på axeln?

Få frågor har väl tagits upp så många gånger som denna. Är vi verkligen goda innerst inne, eller är de eventuella goda handlingar människan gör bara ett gruppbeteende som utvecklats på grund av ett i botten egocentriskt tänkande?

Sommaren är här och det innebär för min del lite mer fritid än vanligt. Passar sig då att läsa ikapp lite i sin bokläsarlista (som börjar bli väldigt lång). Senaste dagarna har jag läst Djävulen och Fröken Prym av brasilianske författaren Paulo Coelho. En utmärkt liten bok om en främling som anländer till en liten insomnad bergsby. Han vill hämnas på världen och utsätter därmed byborna för en prövning. Han utlovar tio guldtackor till byn, en förmögenhet som skulle kunna rädda hela byns existens, i utbyte mot att de dödar en utav byns invånare. Han vill göra detta för att visa för människan att hon i grund och botten inte är god, utan ond.

Jag ska inte spoila boken för er som vill läsa den, men diskussionen går att för i alla fall. Den bibliska skapelseberättelsen talar om en skapelse som är god, inklusive människan. Sedan sker ett svek och människan är sedan den händelsen fallen till sin natur. Detta är enligt många kristna traditioner anledningen till att människan måste omvända sig innan hon kan nå försoning med Gud, den s.k. arveskulden eller arvssynden. Kan jag som kristen hävda en fallen mänsklig natur, att en omvändelse är nödvändig, och samtidigt hävda att människan till sin natur är god? Är arvssynden något vi föds med, eller är det något som är kulturellt medärvt genom mänsklighetens otaliga generationer?

Det är lätt att dra paralleller till Moder Teresa och liknande människor för att försöka övertyga sig själv om att det finns goda människor. Själv behöver jag inte gå längre än till min egen mormor. Hon har givit mig ett exempel, kanske omedvetet, på att huruvida människan är god eller ond i grunden inte spelar någon roll, så länge man anstränger sig för att leva ett gott liv. Är inte detta vad vi ser också i Jesu undervisning? Han säger till oss att leva det goda livet. Att behandla andra så som vi vill bli behandlade själva. Att ge mat åt de hungriga, vatten till de törstiga och rum till de hemlösa. Det verkar inte handla så mycket om hur vi är födda, vad vi har blivit eller vad vi har varit. Det som är viktigt är vad vi gör här och nu.

Kanske är det också lösningen på frågan om människan är ond eller god? Hon är båda, det är upp till henne själv att bestämma. Människan är i grund och botten sin egen vilja. Vi har mer makt över våra liv än vad vi ibland tror. För att utföra Guds vilja krävs det först att vi kan ta kontroll över vår egen vilja, i strävan för att vara goda människor.

Så oändligt mycket lättare sagt än gjort.

Men jag hoppas och tror att det är möjligt.

Dagens soundtrack

Bara en låt som gäller idag.

RIP Clarence Clemons.

Nytt Liv

Nu är det bara en dag kvar på början av mitt liv.

Imorgon är tanken att jag gör mitt sista gig på högskolan. Jag har gått runt i säkert ett halvår och berättat för folk att jag är livrädd inför den här dagen. Inte för att jag skall hålla någon presentation, men för att jag ska kliva ut ur den bubbla där jag befunnit mig större delen av mitt liv. Jag känner mig så hemma i studierna, känner mig så van i min vardag. Hur ska jag leva nu är det tänkt?

Det är dags att plocka fram klichéerna, vända blad, skriva nytt kapitel. Sträcka på vingarna skulle vissa säga. För mig känns det snarare som att fälla in dem. Jag har seglat runt i en värld där jag vet hur allt fungerar, jag har inte haft några problem att hitta den rätta vinden att föra mig vidare. Nu ska jag plötsligt ut på okänt vatten.

Kanske kommer det gå alldeles utmärkt. Kanske är detta en sån text man ser tillbaka på och inser hur löjlig den var. Men just här och nu är känslan sån här. Hur ska jag kunna ägna mig åt något annat än plugga? Jag vet ju inte hur man gör.

Men det kanske är det som är tjusningen med livet. Att lära sig anta nya utmaningar, att hitta sin position, att navigera ut över okänt vatten. Jag hoppas att det kan vara något mer än bara text. För även om jag verkligen gillar att vara spontan i de små sakerna, så när allt kommer omkring är jag väldigt otrygg när jag inte riktigt har kontroll.

Vad som finns kvar att göra nu är att hoppas att den första dagen på resten av mitt liv blir ens i närheten av så bra som summan av den första delen. Jag har levt ett privilegierat liv fullt av vänner, familj och glädje.

Nu är det snart dags att leva ett till.

King Of This Heart

Det har förekommit uppgifter om att jag har tappat min förkärlek för kungen efter ett av mina senaste blogginlägg. Jag vill bara med all önskvärd tydlighet säga att jag fortfarande älskar kungen, även om han gjort något dumt. Jag tror att han kanske har trampat ut på lite väl tunn is för sitt eget bästa, men det gör honom inte mindre älskvärd i mina ögon. Hade Kungen inte varit kung hade han förmodligen jobbat med något inte allt för avancerat och fortfarande (trots att alla spelar på internet nuförtiden) lämnat in stryktipset med singelrader varje lördag i en liten lokal tobaksaffär.

En hederlig enkel snubbe som råkade ärva en hel nation, kan man annat än tycka om en sådan person? Att han sen är lite "stökig" adderar bara till hans attraktiva person. Nej, även om drevet och folket får för sig att avsätta dig, Carl; så är du alltid min kung.

Veckans Soundtrack

Eldkvarn - Kungarna Från Broadway (1988)