Det är mörkt, kallt och is överallt. Inte bara på gatan, människor har verkligen en helt annan kyla här än i länderna jag besökt. Det är radikalt annorlunda från de platserna jag befunnit mig på de senaste 2-3 månaderna. Men samtidigt är det vad jag har längtat efter framförallt den sista veckan på resan.
Glädjen av att träffa familj och vänner igen är fantastisk. Tryggheten av att veta precis hur allting fungerar är väldigt välkommen. Samtidigt gör just den tryggheten att man så förvånansvärt snabbt och drastiskt vaggas in i den gamla vardagen. När man är ute och reser lever man i en illusion om att alla andra har upplevt lika mycket som jag själv. Att komma hem och höra fraser som "Nej här har inte hänt någonting", blir liksom någon form av besvikelse. Är vardagen här hemma verkligen så trist att det inte finns någonting att berätta om på 10 veckor?
Saknaden av de upplevelser man haft är också påtaglig. Innan resan började skulle jag tycka det var ett absurt påstående, men jag saknar öppenheten i Iran. Folk på gatan är intresserade av att ha intellektuella diskussioner, vilket verkar totalt vansinnigt i Sverige, där vi drar oss för att fråga om bussen är sen.
En annan observation är hur svårt det är att berätta om en resa. Det går verkligen inte att beskriva Himalayas toppar, Indiens kultur eller Irans folksjäl i ord. Jag sätter en naiv tilltro till att det går lättare med bilder att visa, men jag tror ändå det är svårt. En sådan upplevelse som jag Victor haft den senaste tiden går nog inte att återberätta helt. Den måste återupplevas.
Nu sätter jag i alla fall någon slags punkt för resan, jag minns tillbaka med bilder, tankar och ord. Jag kan konstatera att det har varit 2½ fantastiska månader fulla av upplevelser. Jag kan inte annat än vara tacksam för den möjlighet jag fått att göra en sådan sak. Utbytet med andra människor och kulturer har givit så mycket tillbaka, nu återstår endast att dela med sig av sina erfarenheter till andra.
Bloggen återgår i sin gamla form, en slags observationer, diskussioner och funderingar lite när jag känner för det.
onsdag 26 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Postcards from far away, Pt. 11
Salam aleykom!
11 stycken elektroniska vykort blev det, detta blir namligen det sista inlagget fran resan.
Vi har varit en dryg vecka i Iran nu, och befinner oss i for tillfallet i Esfahan, en stad som beskrivits av poeter som 'Half the World'. Nog ar den vacker pa sina stallen Esfahan; har finns t.ex. varldens nast storsta torg, Imam Square (endast Himmelska fridens torg i Peking ar storre), samt de mycket imponerande moskeerna Jameh och Imam. Har finns aven flera hundra ar gamla broar pa over 300 meter, samt persiska palats i vackra parker.
Sahar ser alla iranska stader vi varit i ut. Shiraz var fullt av vackra moskeer, fina hantverksaffarer, parker, mausoleum och annat. Utanfor Shiraz besokte vi aven Persepolis, ett palats som byggdes under den Achaemenidianska epoken da namn som Xerxes och Darius den store styrde Iran. Persepolis ar cirka 2500 ar gammalt, och valdigt stilfullt bevarat och restaurerat. En historisk plats som konkurrerar med pyramiderna i Giza.
Vi har aven besokt Yazd, en plats som enligt forskare har varit bebodd i uppemot 5000 ar. Det ar en av Irans mest valbevarade stader och har finns bl.a. en aldre del av staden dar manga byggnader harstammar fran 1200-talet. Yazd ar aven hemstad for Irans storsta samling av zoroastrier, en religion som dominerade Iran (Persien) innan landet erovrades av muslimerna runt 630 e.kr. Vi akte pa en liten biltur tillsamans med Adrian (Australien) och Mesut (Turkiet) och kikade pa gamla overgivna spokstader, ett zoroastriskt eldtempel samt den gamla staden
Meybod. Det ar helt fantastiskt att aka runt i Iran - som for det mesta bestar av oken - och uppleva hur en sadan ode plats har varit hemvist for olika folkslag i over 5000 ar.
Trots alla dessa vackra byggnader, spannande religioner och historiska platser sa ar det en sak som fascinerar mig utover allt annat. Det ar den iranska folksjalen, vanligheten och hjalpsamheten till medmanniskor verkar sitta djupare an hos nagot annat folk jag mott. Varenda manniska vi moter pa gatan vill halsa, fraga hur vi mar, var vi kommer ifran och om vi har det bra i Iran. De ar mycket stolta over sitt land och vill visa upp det, utan att krava nagon gentjanst. Affarsinnehavare bjuder gladeligen in oss pa en kopp te under tiden han visar upp sitt hantverk, utan att satta nagon press pa oss att kopa nagonting. Det ar en sadan overvaldigande vanlighet att man nastan inte kan hantera den som svensk. Iran ar ett land under muslimska sharialagar, det ar fortfarande ett land dar manskliga rattigheter pa manga satt inte efterfoljs, men detta ar en frukt av staten Iran, inte det persiska folket. De gor verkligen allt de kan for att skaka av sig bilden av att vara en farlig plats, ett ovalkomnande stalle. Och med mig har de lyckats, jag skulle rekommendera alla att aka hit och verkligen uppleva detta folkslag som inte beter sig som nagot annat folk jag mott.
Den 15e Januari pa kvallen nagon gang ar jag tillbaka i Goteborg, da traskar livet pa som vanligt igen. Trots alla vanliga manniskor och fantastiska platser har i Iran, och trots det svenska vintermorkret, sa har jag en valdigt stark hemlangtan nu. Det skall bli valdigt skont att komma hem, att traffa sin familj och sina vanner. Tveka inte att kontakta mig sa fort jag ar hemma, har jag tid (vilket jag ser ut att ha oceaner av tills jag hittar ett examensarbete!) sa finns det massor av historier och bilder som bara vantar pa att berattas och visas.
Snart ses vi igen.
Khoda Hafez!
11 stycken elektroniska vykort blev det, detta blir namligen det sista inlagget fran resan.
Vi har varit en dryg vecka i Iran nu, och befinner oss i for tillfallet i Esfahan, en stad som beskrivits av poeter som 'Half the World'. Nog ar den vacker pa sina stallen Esfahan; har finns t.ex. varldens nast storsta torg, Imam Square (endast Himmelska fridens torg i Peking ar storre), samt de mycket imponerande moskeerna Jameh och Imam. Har finns aven flera hundra ar gamla broar pa over 300 meter, samt persiska palats i vackra parker.
Sahar ser alla iranska stader vi varit i ut. Shiraz var fullt av vackra moskeer, fina hantverksaffarer, parker, mausoleum och annat. Utanfor Shiraz besokte vi aven Persepolis, ett palats som byggdes under den Achaemenidianska epoken da namn som Xerxes och Darius den store styrde Iran. Persepolis ar cirka 2500 ar gammalt, och valdigt stilfullt bevarat och restaurerat. En historisk plats som konkurrerar med pyramiderna i Giza.
Vi har aven besokt Yazd, en plats som enligt forskare har varit bebodd i uppemot 5000 ar. Det ar en av Irans mest valbevarade stader och har finns bl.a. en aldre del av staden dar manga byggnader harstammar fran 1200-talet. Yazd ar aven hemstad for Irans storsta samling av zoroastrier, en religion som dominerade Iran (Persien) innan landet erovrades av muslimerna runt 630 e.kr. Vi akte pa en liten biltur tillsamans med Adrian (Australien) och Mesut (Turkiet) och kikade pa gamla overgivna spokstader, ett zoroastriskt eldtempel samt den gamla staden
Meybod. Det ar helt fantastiskt att aka runt i Iran - som for det mesta bestar av oken - och uppleva hur en sadan ode plats har varit hemvist for olika folkslag i over 5000 ar.
Trots alla dessa vackra byggnader, spannande religioner och historiska platser sa ar det en sak som fascinerar mig utover allt annat. Det ar den iranska folksjalen, vanligheten och hjalpsamheten till medmanniskor verkar sitta djupare an hos nagot annat folk jag mott. Varenda manniska vi moter pa gatan vill halsa, fraga hur vi mar, var vi kommer ifran och om vi har det bra i Iran. De ar mycket stolta over sitt land och vill visa upp det, utan att krava nagon gentjanst. Affarsinnehavare bjuder gladeligen in oss pa en kopp te under tiden han visar upp sitt hantverk, utan att satta nagon press pa oss att kopa nagonting. Det ar en sadan overvaldigande vanlighet att man nastan inte kan hantera den som svensk. Iran ar ett land under muslimska sharialagar, det ar fortfarande ett land dar manskliga rattigheter pa manga satt inte efterfoljs, men detta ar en frukt av staten Iran, inte det persiska folket. De gor verkligen allt de kan for att skaka av sig bilden av att vara en farlig plats, ett ovalkomnande stalle. Och med mig har de lyckats, jag skulle rekommendera alla att aka hit och verkligen uppleva detta folkslag som inte beter sig som nagot annat folk jag mott.
Den 15e Januari pa kvallen nagon gang ar jag tillbaka i Goteborg, da traskar livet pa som vanligt igen. Trots alla vanliga manniskor och fantastiska platser har i Iran, och trots det svenska vintermorkret, sa har jag en valdigt stark hemlangtan nu. Det skall bli valdigt skont att komma hem, att traffa sin familj och sina vanner. Tveka inte att kontakta mig sa fort jag ar hemma, har jag tid (vilket jag ser ut att ha oceaner av tills jag hittar ett examensarbete!) sa finns det massor av historier och bilder som bara vantar pa att berattas och visas.
Snart ses vi igen.
Khoda Hafez!
fredag 7 januari 2011
Postcards from far away, Pt. 10
Dags att skicka ivag lite information ut i rymden igen... Sitter just nu i Yazd i Iran och har lyckats hitta en sporadisk internetupppkoppling.
Vi landade i Dubai den 30:e december. Vilket knappt land. Verkligen bland de mer mysko platserna jag varit pa. Jag overdriver inte om jag sager att de har minst 50 200m hoga skyskrapor. Och kanslan ar att 1/4 ar tomma, 1/4 haller pa att byggas och halften ar klara. Det en stad med massa kulturer, massa intressanta byggnader, perfekta strander, trevliga manniskor, men absolut ingen sjal alls. Det ar bara plast. Men aven plast kan vara ganska skont ibland nar man kommer fran en vistelse i hysteriska Indien...
Vi spenderade t.ex. nyarsfirandet i skuggan av det 830m hoga Burj Khalifa, varldens hogsta byggnad. Helt obeskrivligt sjukt hogt hus, och med ett helt gang fyrverkerier laddade pa fasaden var det riktigt coolt. Kanske hinner lagga upp en bilduppdatering snart. Bredvid Burj Khalifa lag Dubai Mall, varldens storsta shoppingcenter. Bland de 1200 affarerna hittade vi sa blandade saker som H&M, Alexander McQueen, RipCurl, Hershey's och Taco Bell. Forutom affarerna har de aven en ishockeyrink, ett fyra-vanings-vattenfall och en inomhusnojespark!
Sen hade vi dessutom ett besok pa det lite mindre Mall of the Emirates, det har "bara" 800 butiker, men kan i ovrigt skryta med en skidanlaggning inomhus. Fran Mall of the Emirates var det sedan bara nagon kilometer till Burj-al-Arab, det beromda segelhotellet, vid vilket vi lag och solade och badade en hel formiddag. Cirka 22 grader i vattnet pa nyarsdagen!
Vi var aven ute pa den omtalade Palm Jumeirah, den konstgjorda on i form av en palm. Den ar dock inte riktigt fardigbyggd annu, sa den ar om mojligt annu mer sjallos an resten av Dubai eftersom den knappt ar bebodd annu.
Dubai ar ett stort, kapitalistiskt, sjallost skrytbygge. Det kanns helt vansinnigt med en san har plats nar man kommer fran fattigdomen i Indien. Men samtidigt har jag svart att forneka att jag ar riktigt imponerade av deras skrytbygge. En intressant upplevelse, men kanske inte det forsta stallet jag aker tillbaka till for upplevelsens skull, snarare for stranden.
Vi landade i Dubai den 30:e december. Vilket knappt land. Verkligen bland de mer mysko platserna jag varit pa. Jag overdriver inte om jag sager att de har minst 50 200m hoga skyskrapor. Och kanslan ar att 1/4 ar tomma, 1/4 haller pa att byggas och halften ar klara. Det en stad med massa kulturer, massa intressanta byggnader, perfekta strander, trevliga manniskor, men absolut ingen sjal alls. Det ar bara plast. Men aven plast kan vara ganska skont ibland nar man kommer fran en vistelse i hysteriska Indien...
Vi spenderade t.ex. nyarsfirandet i skuggan av det 830m hoga Burj Khalifa, varldens hogsta byggnad. Helt obeskrivligt sjukt hogt hus, och med ett helt gang fyrverkerier laddade pa fasaden var det riktigt coolt. Kanske hinner lagga upp en bilduppdatering snart. Bredvid Burj Khalifa lag Dubai Mall, varldens storsta shoppingcenter. Bland de 1200 affarerna hittade vi sa blandade saker som H&M, Alexander McQueen, RipCurl, Hershey's och Taco Bell. Forutom affarerna har de aven en ishockeyrink, ett fyra-vanings-vattenfall och en inomhusnojespark!
Sen hade vi dessutom ett besok pa det lite mindre Mall of the Emirates, det har "bara" 800 butiker, men kan i ovrigt skryta med en skidanlaggning inomhus. Fran Mall of the Emirates var det sedan bara nagon kilometer till Burj-al-Arab, det beromda segelhotellet, vid vilket vi lag och solade och badade en hel formiddag. Cirka 22 grader i vattnet pa nyarsdagen!
Vi var aven ute pa den omtalade Palm Jumeirah, den konstgjorda on i form av en palm. Den ar dock inte riktigt fardigbyggd annu, sa den ar om mojligt annu mer sjallos an resten av Dubai eftersom den knappt ar bebodd annu.
Dubai ar ett stort, kapitalistiskt, sjallost skrytbygge. Det kanns helt vansinnigt med en san har plats nar man kommer fran fattigdomen i Indien. Men samtidigt har jag svart att forneka att jag ar riktigt imponerade av deras skrytbygge. En intressant upplevelse, men kanske inte det forsta stallet jag aker tillbaka till for upplevelsens skull, snarare for stranden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)