fredag 25 mars 2011

Vision of Division

Vill länka till ett intressant inlägg i "Rob Bell"-debatten. Rachel Held Evans talar om riskerna för sprickor inom den evangelikala sfären. Jag tycker mig kunna se liknande tendenser i Sverige inom EFK och Pingst. Håller ni med?


tisdag 22 mars 2011

Ibland Behövs Ingen Rubrik

"Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter."
- Glenn Hysén

måndag 21 mars 2011

Bold As Love

Inkvisitionen har startat. Pastorn och författaren Rob Bell skall exkommuniceras ur den evangelikala sfären. Det är i alla fall vad flertalet kristna debattörer och ledare i USA tycker.

För er som liksom jag alltid undrat hur inkvisitionen skulle te sig i en modern YouTube-ifierad fattning så finns ett lysande smakprov här nedan. Jag vill varna känsliga tittare för att det förekommer en kraftigt religiös man i filmen som verkar lite "borderline" så att säga. Jag vill egentligen bara sätta mig ned och prata lite med honom. Krama om honom. Han verkar så fylld med vrede.


Oavsett vad man tycker om Bells nya bok (som jag inte har läst ännu) så måste man medge att han är ordentligt modig. Detta boksläppet har skapat en medial storm i framförallt USA, men även i Sverige. Rob Bell har under den senaste tiden varit på topp-10-listorna över twittrade personer. Flera stora evangelikala ledare i USA förklarar nu Rob Bell som kättare. Han skall förklaras anathema. Han måste ha varit medveten om vad som skulle hända när han skrev den här boken. Han måste varit medveten om att det kommer få konsekvenser dels för honom, dels för hans församling. Han måste ha känt att det var ett budskap han verkligen ville få ut, för jag är övertygad om att han hade kunnat släppa sin bok med mindre medial publicitet. Vill Rob Bell få till en splittring i den evangelikala rörelsen?

Ber att få återkomma när jag läst boken själv, men någonting säger mig att jag kommer ha en annan åsikt än clownen i det amerikanska TV-programmet i länken.

onsdag 9 mars 2011

Blessed To Be A Witness?

Mycket "rant"s här det senaste.

Läser idag på GP.se att deras krönikör Kjell Häglund går till hårt angrepp mot Stavros Louca från SVTs populära program Klass 9A. Häglund hävdar att eftersom Stavros är aktiv inom Jehovas Vittnen bör han inte få figurera som lärare inom naturvetenskapliga ämnen. Häglund gör den osmakliga jämförelsen att säga att en uttalad anti-demokratisk nazist som förnekar förintelsen inte kan undervisa i samhällsvetenskapliga ämnen. Häglund funderar även över om det är bristande bakgrundsresearch från SVTs sida eller om man helt enkelt ville ha med en sådan lärare för att provocera.

Vad Häglund själv har missat i sin egen bakgrundscheck är att Stavros undervisar i matematik och fysik, inte i biologi. Det finns ett uttryck om stenar och glashus som brukar passa i sådana här sammanhang. Vad Häglund även verkar ha missat är att enligt grundläggande journalistik faktiskt fråga personen i fråga om ett uttalande innan man tar fram den stora sågen. Det visar sig senare att hans egen tidning GP har gjort en intervju med Stavros Louca där det framgår med alla önskvärd tydlighet att han är en person som inte har några problem att separera sin privata tro från sin undervisning i matematik och fysik.

Frågan kvarstår, får man arbeta som lärare i naturvetenskap om man är kreationist? Ja så länge man håller sig till läroplanen kan jag inte se hur någon kan ha några invändningar mot det. Får man arbeta som religionslärare om man är religiös? Det är ju en ytterst vanlig position. Får man arbeta som samhällslärare om man är politiskt bunden till ett parti? Även det mycket vanligt.

Jag undviker gärna diskussionen om kreationism och evolution hit och dit, vad som är intressantare är hur vår stads tidning GP gång efter gång kan publicera sådan här fullständigt ogrundad smörja utan att få någon som helst kritik. Häglunds krönika är utan tvivel ett påhopp mot en offentlig person enbart på grund av hans religion. Jag har många gånger upprörts över deras krönikor när de berört ett flertal ämnen, så vitt skilda saker som huliganism och religion. Så länge sådana här krönikor/artiklar dyker upp med förvånansvärt jämna mellanrum är och förblir GP en skittidning.

torsdag 3 mars 2011

I'm A Fool To Do Your Dirty Work

Idag blir det ett ilsket inlägg.

Jämställdhet mellan könen. Jämställdhet mellan olika etniska bakgrunder. Jämställdhet, jämställdhet, jämställdhet. Det är en av de viktigaste frågorna i varje politiskt val nu för tiden. Det finns dock ett område där politikerna tydligen anser att jämställdheten inte bör upprätthållas, tvärtom så arbetar de mot den.

Detta och mycket annat fick jag höra i SVTs Dokument Inifrån om den unga arbetslösheten i Generation Utanför. Det är intervjuer med anställda och före detta anställda på bl.a. ICA, Jensens Böfhus och McDonalds. Det handlar om den unga arbetskraftens sviktande förtroende för arbetsmarknaden. Man skall börja med ett deltidsjobb inom sälj- eller servicesektor, utan villkor och med försvagat anställningsskydd. Samtidigt hörs röster från den äldre generationen om att dagens unga är lata. Ungdomsarbetslösheten är idag på rekordnivåer, högre än finanskrisen 91-92.

Och vems fel är det? Före detta arbetsmarknadsminister Hans Karlsson (S) sitter i en intervju i programmet och säger att det var en helt medveten strategi från den dåvarande regeringen att låta unga och invandrare ta smällen för den ekonomiska krisen. Det är helt enkelt rättvisast så. Rättigheter skall man tydligen ha jobbat ihop till. Nuvarande finansminister Anders Borg (M) talar om hur han tycker det är för höga ingångslöner i service- och kommunalsektor, klassiskt ungdomsdominerade jobb. Jan Björklund (FP) talar om lärlingsplatser med halverad lön. Maud Olofsson (C) vill förlänga provanställningen till 1 år från nuvarande 6 månader.

Vilka kan man lita på? Alliansen verkar uppenbarligen göra gemensam sak med de röda i denna frågan där man systematiskt (!) låter oss unga få axla den största bördan av arbetslöshetens ok. Jag kan bara innerligt hoppas att jag får ett riktigt jobb när jag har min examen, det är inte långt dit nu. För att komma in i den svenska arbetsmarknaden är svårare än någonsin, det är denna dokumentären bevis nog på.

Vi blir beskyllda för mycket, Generation Y. Vi är generationen som inte vill stanna länge på samma plats. Vi är generationen som inte tar ansvar. Vi är den lata generationen som bara tänker på oss själva.

Men det är väl i sanningens namn inte särskilt konstigt när vi utav arbetsmarknaden konstant behandlas som skit?