måndag 29 november 2010
lördag 27 november 2010
Postcards from far away, pt. 4
Namaste!
Inte kunnat skriva på ett tag, men jag skyller det på höjdrelaterade syndrom. Vi har de senaste 2 veckorna befunnit oss på vandring runt Himalayamassivet Annapurna (8091 m.ö.h.). För två dagar sen (25 nov) tog vi oss an ett av de stora målen med vår resa. Efter 12 dagars vandring genom djungel, skog och bergsöken. Efter gratis övernattningar och underbart käk. Efter skavsår och blåsor. Efter närkontakter med nepaleser, himalayiska örnar och yakar kom vi fram till Thorung Phedi. Foten av det beryktade bergspasset Thorung La.
Det slet att vandra uppför över 1000 höjdmeter, men känslan när man nådde det slutgiltiga krönet var obeskrivlig. Det var 13 rätt och VM-guld på samma gång. Att stå där uppe på 5416 m och blicka ut över Himalaya var fantastiskt. Mitt i euforin glömde vi dock bort en viktig detalj.
Allt som åker upp, måste en gång komma ner.
Nedgången mätte hela 1700m och var nog det mest fysiskt nedbrytande jag någonsin ägnat mig åt. Efter fyra timmar konstant nötande av fötter, knän och axlar hamnade vi dock till slut i Himalayas allra heligaste pilgrimsstad, Muktinath. En otrolig blandning av komersiella försäljare, gamla tempel, eviga lågor, och heliga floder.
Nu sitter vi i Jomsom, strandade för en dag p.g.a. en krånglande bankomat, men imorgon sätter vi fart mot den avslappnade staden Pokhara, där vi kommer vila ut efter nästan 3 veckors vandring. Sedan bär det av mot nästa delmål, Indien!
Med Himalaya besegrat kommer jag säkert att kunna blogga oftare, så snart hör ni nog från oss igen!
Namaste!
Inte kunnat skriva på ett tag, men jag skyller det på höjdrelaterade syndrom. Vi har de senaste 2 veckorna befunnit oss på vandring runt Himalayamassivet Annapurna (8091 m.ö.h.). För två dagar sen (25 nov) tog vi oss an ett av de stora målen med vår resa. Efter 12 dagars vandring genom djungel, skog och bergsöken. Efter gratis övernattningar och underbart käk. Efter skavsår och blåsor. Efter närkontakter med nepaleser, himalayiska örnar och yakar kom vi fram till Thorung Phedi. Foten av det beryktade bergspasset Thorung La.
Det slet att vandra uppför över 1000 höjdmeter, men känslan när man nådde det slutgiltiga krönet var obeskrivlig. Det var 13 rätt och VM-guld på samma gång. Att stå där uppe på 5416 m och blicka ut över Himalaya var fantastiskt. Mitt i euforin glömde vi dock bort en viktig detalj.
Allt som åker upp, måste en gång komma ner.
Nedgången mätte hela 1700m och var nog det mest fysiskt nedbrytande jag någonsin ägnat mig åt. Efter fyra timmar konstant nötande av fötter, knän och axlar hamnade vi dock till slut i Himalayas allra heligaste pilgrimsstad, Muktinath. En otrolig blandning av komersiella försäljare, gamla tempel, eviga lågor, och heliga floder.
Nu sitter vi i Jomsom, strandade för en dag p.g.a. en krånglande bankomat, men imorgon sätter vi fart mot den avslappnade staden Pokhara, där vi kommer vila ut efter nästan 3 veckors vandring. Sedan bär det av mot nästa delmål, Indien!
Med Himalaya besegrat kommer jag säkert att kunna blogga oftare, så snart hör ni nog från oss igen!
Namaste!
tisdag 9 november 2010
Postcards from far away, Pt. 3
Skål!
Vi sitter just nu på Tom&Jerry Pub i Thamel, Kathmandu och provar det lokala ölet. Everest Beer heter det och är faktiskt riktigt schysst! Det kommer dock bara på 650 cl flaskor så man får tänka sig för när man beställer, 27 spänn kostar det. Uteställena här är ganska märkliga, vi gick in i en trång trappa på Titanic Club, vilket visade sig vara en strippklubb, The Irish Pub spelade nepalesisk musik och Reggae Bar hade tokhög tekno i högtalarna. Så vi slog hos ner här på Tom&Jerry istället.
Börjat införskaffa prylar för vandringsturen runt Annapurna nu. Skaljacka från "Salewa" och skalbyxor från "The North Face" båda i GoreTex XCR (hoppas jag :)). Totala prislappen? 670kr. Letar man lite kan man verkligen hitta kanondeals här. Bokaffärerna är roliga med. De tar in böcker från turister som vart här och skänkt grejer. Man hittar verkligen allt möjligt, Stieg Larsson, Shakespeare, Mein Kampf, you name it!
Vi var i Buddhanath idag med. Kikade in den största buddhistiska stupan (ett slags bönetempel) i världen. En 43 meter hög kupol med en gigantisk mässingspyramid ovanpå. Väldigt imponerande. Religiositeten är annars slående här i Nepal, det finns tempel i precis varenda gathörn till olika gudar. Väldigt annorlunda från gamla Svedala.
Största upplevelsen idag var annars när vi blev hembjudna till en skoputsare som bodde ute i ett slumområde. Han bjöd oss på te i sitt hus han hade byggt själv av bambu och plastpåsar. Sedan ville han att vi skulle köpa en skolåda av hans polare, förmodligen försökte han blåsa oss tillsammans med polaren. Det hela slutade med att vi köpte ris och olja till hans familj istället, förhoppningsvis gjorde vi en god gärning utan att bli helt blåsta.
Namaste!
Vi sitter just nu på Tom&Jerry Pub i Thamel, Kathmandu och provar det lokala ölet. Everest Beer heter det och är faktiskt riktigt schysst! Det kommer dock bara på 650 cl flaskor så man får tänka sig för när man beställer, 27 spänn kostar det. Uteställena här är ganska märkliga, vi gick in i en trång trappa på Titanic Club, vilket visade sig vara en strippklubb, The Irish Pub spelade nepalesisk musik och Reggae Bar hade tokhög tekno i högtalarna. Så vi slog hos ner här på Tom&Jerry istället.
Börjat införskaffa prylar för vandringsturen runt Annapurna nu. Skaljacka från "Salewa" och skalbyxor från "The North Face" båda i GoreTex XCR (hoppas jag :)). Totala prislappen? 670kr. Letar man lite kan man verkligen hitta kanondeals här. Bokaffärerna är roliga med. De tar in böcker från turister som vart här och skänkt grejer. Man hittar verkligen allt möjligt, Stieg Larsson, Shakespeare, Mein Kampf, you name it!
Vi var i Buddhanath idag med. Kikade in den största buddhistiska stupan (ett slags bönetempel) i världen. En 43 meter hög kupol med en gigantisk mässingspyramid ovanpå. Väldigt imponerande. Religiositeten är annars slående här i Nepal, det finns tempel i precis varenda gathörn till olika gudar. Väldigt annorlunda från gamla Svedala.
Största upplevelsen idag var annars när vi blev hembjudna till en skoputsare som bodde ute i ett slumområde. Han bjöd oss på te i sitt hus han hade byggt själv av bambu och plastpåsar. Sedan ville han att vi skulle köpa en skolåda av hans polare, förmodligen försökte han blåsa oss tillsammans med polaren. Det hela slutade med att vi köpte ris och olja till hans familj istället, förhoppningsvis gjorde vi en god gärning utan att bli helt blåsta.
Namaste!
söndag 7 november 2010
Postcards from far away, Pt. 2
Namaste!
Vi gick på en shoppingrunda idag. Kathmandu har ett väldigt intressant shoppingutbud, det finns ett fåtal kategorier av olika affärer som ser nästan exakt likadan och har nästan exakt samma utbud. Juveler eller kashmir eller bergsklättringsprylar eller böcker eller övrigt. Man får ha ett öga för vad som är riktigt och ej, och det är i de flesta fall ytterst tveksamt att de tilltal man får om 100% authentic verkligen stämmer. Jag och V slog till på varsin fleece där försäljaren försäkrade om att det var "same shirt, just other logo", vilket var ett intressant sätt att beskriva fake-sakerna.
Är det något nepaleserna här i turistdistriktet Thamel ägnar sig åt så är det business. V gjorde ett kap hos en vandrande skomakare som fixade ett hål i hans skor för 250 rupees (25 kr!). Han lyckades dock samtidigt bli "skyldig" 100 rupees till en "helig" man, som ritade ett märke i hans panna och sedan ställde upp på ett fotografi. För att se detta fotografi av den (sken)helige mannen kan ni kika i V's fotoblogg.
Annars har vi mest lallat runt och prutat på saker vi inte borde pruta på. Vi åkte till exempel Rikshaw (stavning? det är iaf ett slags cykeltransport) i cirka 1 kilometer för 12 kr. Den stackars gamle mannen som trampade såg ut att ha sitt livs värsta cykelresa i uppförsbacken sen så vi antiprutade tillbaks till 15 kr. Ett skäligt pris, eller?
Annars har vi besökt ett gäng olika hinduistiska och buddhistiska tempel, de skiljer sig en hel del. Hinduerna har en väldigt intressant inställning till färger och prylar. Det är en intressant kombination med ett 1000 år gammalt tempel som är helt fullsmockat med frukt för att hylla vilken gud i ordningen det nu var.
Bagaget är fortfarande borta, frustrationen växer. Jag hoppas på att en tripp till Kathmandu airport skall hjälpa mig imorrn. Förvänta er annars inte inlägg såhär ofta om ett par dagar, då reser vi förhoppningsvis upp i Himalaya och där hoppas man väl nästan att man inte ska komma åt det världsomspännande nätet.
Tack och hej.
Vi gick på en shoppingrunda idag. Kathmandu har ett väldigt intressant shoppingutbud, det finns ett fåtal kategorier av olika affärer som ser nästan exakt likadan och har nästan exakt samma utbud. Juveler eller kashmir eller bergsklättringsprylar eller böcker eller övrigt. Man får ha ett öga för vad som är riktigt och ej, och det är i de flesta fall ytterst tveksamt att de tilltal man får om 100% authentic verkligen stämmer. Jag och V slog till på varsin fleece där försäljaren försäkrade om att det var "same shirt, just other logo", vilket var ett intressant sätt att beskriva fake-sakerna.
Är det något nepaleserna här i turistdistriktet Thamel ägnar sig åt så är det business. V gjorde ett kap hos en vandrande skomakare som fixade ett hål i hans skor för 250 rupees (25 kr!). Han lyckades dock samtidigt bli "skyldig" 100 rupees till en "helig" man, som ritade ett märke i hans panna och sedan ställde upp på ett fotografi. För att se detta fotografi av den (sken)helige mannen kan ni kika i V's fotoblogg.
Annars har vi mest lallat runt och prutat på saker vi inte borde pruta på. Vi åkte till exempel Rikshaw (stavning? det är iaf ett slags cykeltransport) i cirka 1 kilometer för 12 kr. Den stackars gamle mannen som trampade såg ut att ha sitt livs värsta cykelresa i uppförsbacken sen så vi antiprutade tillbaks till 15 kr. Ett skäligt pris, eller?
Annars har vi besökt ett gäng olika hinduistiska och buddhistiska tempel, de skiljer sig en hel del. Hinduerna har en väldigt intressant inställning till färger och prylar. Det är en intressant kombination med ett 1000 år gammalt tempel som är helt fullsmockat med frukt för att hylla vilken gud i ordningen det nu var.
Bagaget är fortfarande borta, frustrationen växer. Jag hoppas på att en tripp till Kathmandu airport skall hjälpa mig imorrn. Förvänta er annars inte inlägg såhär ofta om ett par dagar, då reser vi förhoppningsvis upp i Himalaya och där hoppas man väl nästan att man inte ska komma åt det världsomspännande nätet.
Tack och hej.
lördag 6 november 2010
Postcards from far away Pt. 1
Så var det dags att börja. Men var börjar man?
Efter närmare 30 timmar på bussar, flygplan och i terminaler är vi framme. Kathmandu är allt det man väntade sig, men samtidigt absolut fullständigt osannolikt. Vi anlände till en liten halvförfallen tegelflygplats och blev genast inkastade i en "taxi". Suzuki modell liten, från tidigare hälften av våra egna liv. Bilbälten eller vägregler var det inte tal om. Här verkar störst gå först-regeln efterföljas kraftigt, vilket kanske oroar i en liten riskokare med fler bucklor än Björn Borg. Efter en galen resa genom en stad helt proppfull med människor (det är någon slags festival här) kom vi fram till stadsdelen Thamel, den beryktade smältdegeln av allt mellan himmel och jord.
Thamel är hysteriskt, roligt, galet och skrämmande. Västerländskt på ett nepalesiskt vis. Det är Chinatown i kvadrat och sen upphöjt i ett par potenser till. Vi hittade ett litet hotell till slut efter att ha nekat ett par personer som försökte boka in oss på sina egna halvskumma hotell. Man ska väl inte uttala sig innan vi sovit en natt, men det verkar kunna tillfredsställa våra behov för tillfället iallafall. Vi är mest sugna på sömn just nu för att vara helt ärliga.
Imorrn blir det till att styra upp lite saker bl.a. har mitt (Davids) bagage lyckats komma på villovägar någonstans på de brittiska öarna. Man hade väl kanske inte tippat att det moment som skulle gå åt skogen med den här resan skulle vara det som British Airways arrangerade... Annars blir det till att fylla på sitt förråd med North Face-kläder. De säljs i varenda gathörn, 100% äkta känns som något att ta med en hel näve salt.
Kanske kommer upp lite bilder om ett tag. Nu ska vi kolla in Sam's Bar, de ska tydligen ha reggaekväll på lördagar, kan det bli mer nepalesiskt?
Efter närmare 30 timmar på bussar, flygplan och i terminaler är vi framme. Kathmandu är allt det man väntade sig, men samtidigt absolut fullständigt osannolikt. Vi anlände till en liten halvförfallen tegelflygplats och blev genast inkastade i en "taxi". Suzuki modell liten, från tidigare hälften av våra egna liv. Bilbälten eller vägregler var det inte tal om. Här verkar störst gå först-regeln efterföljas kraftigt, vilket kanske oroar i en liten riskokare med fler bucklor än Björn Borg. Efter en galen resa genom en stad helt proppfull med människor (det är någon slags festival här) kom vi fram till stadsdelen Thamel, den beryktade smältdegeln av allt mellan himmel och jord.
Thamel är hysteriskt, roligt, galet och skrämmande. Västerländskt på ett nepalesiskt vis. Det är Chinatown i kvadrat och sen upphöjt i ett par potenser till. Vi hittade ett litet hotell till slut efter att ha nekat ett par personer som försökte boka in oss på sina egna halvskumma hotell. Man ska väl inte uttala sig innan vi sovit en natt, men det verkar kunna tillfredsställa våra behov för tillfället iallafall. Vi är mest sugna på sömn just nu för att vara helt ärliga.
Imorrn blir det till att styra upp lite saker bl.a. har mitt (Davids) bagage lyckats komma på villovägar någonstans på de brittiska öarna. Man hade väl kanske inte tippat att det moment som skulle gå åt skogen med den här resan skulle vara det som British Airways arrangerade... Annars blir det till att fylla på sitt förråd med North Face-kläder. De säljs i varenda gathörn, 100% äkta känns som något att ta med en hel näve salt.
Kanske kommer upp lite bilder om ett tag. Nu ska vi kolla in Sam's Bar, de ska tydligen ha reggaekväll på lördagar, kan det bli mer nepalesiskt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)