Namaste!
Inte kunnat skriva på ett tag, men jag skyller det på höjdrelaterade syndrom. Vi har de senaste 2 veckorna befunnit oss på vandring runt Himalayamassivet Annapurna (8091 m.ö.h.). För två dagar sen (25 nov) tog vi oss an ett av de stora målen med vår resa. Efter 12 dagars vandring genom djungel, skog och bergsöken. Efter gratis övernattningar och underbart käk. Efter skavsår och blåsor. Efter närkontakter med nepaleser, himalayiska örnar och yakar kom vi fram till Thorung Phedi. Foten av det beryktade bergspasset Thorung La.
Det slet att vandra uppför över 1000 höjdmeter, men känslan när man nådde det slutgiltiga krönet var obeskrivlig. Det var 13 rätt och VM-guld på samma gång. Att stå där uppe på 5416 m och blicka ut över Himalaya var fantastiskt. Mitt i euforin glömde vi dock bort en viktig detalj.
Allt som åker upp, måste en gång komma ner.
Nedgången mätte hela 1700m och var nog det mest fysiskt nedbrytande jag någonsin ägnat mig åt. Efter fyra timmar konstant nötande av fötter, knän och axlar hamnade vi dock till slut i Himalayas allra heligaste pilgrimsstad, Muktinath. En otrolig blandning av komersiella försäljare, gamla tempel, eviga lågor, och heliga floder.
Nu sitter vi i Jomsom, strandade för en dag p.g.a. en krånglande bankomat, men imorgon sätter vi fart mot den avslappnade staden Pokhara, där vi kommer vila ut efter nästan 3 veckors vandring. Sedan bär det av mot nästa delmål, Indien!
Med Himalaya besegrat kommer jag säkert att kunna blogga oftare, så snart hör ni nog från oss igen!
Namaste!
Underbart att höra från dig!Det är många som hälsar till dig och undrar hur du har det.Är det denna bloggadress som jag kan lämna vidare till de som vill följa din resa?Många kramar från ett snöigt och kallt Sverige.Love mum
SvaraRaderaAbsolut! Detta är nog det enklaste sättet, ledsen att adressen är så krånglig, kanske gör något åt det.
SvaraRaderaTrevligt att höra från er!
SvaraRaderaGytt jobbat!
SvaraRaderaJag har aldrig varit mer än 1762 m.ö.h. så du leder tävlingen :D.