måndag 10 augusti 2009

This is my future

Varje anständig bloggare med sportintresse har ett premier league tips. Without further ado, här kommer mitt!

1. Liverpool
2. Chelsea
3. Man Utd
4. Arsenal
5. Everton
6. Tottenham
7. Aston Villa
8. Man City
9. Wigan
10. Fulham
11. Portsmouth
12. West Ham
13. Stoke
14. Bolton
15. Sunderland
16. Birmingham
17. Blackburn
------------------------------------------------
18. Wolves
19. Burnley
20. Hull

Kommentarer: Eftersom jag ogillar både Man Utd och Chelsea måste jag tippa Liverpool som etta, av de stora lagen är de det lag jag har mest sympatier för. Arsenal har inte mycket att komma med i år heller och är närmare gänget under än trion i topp. Hull överträffade sig själva förra hösten och efter årets säsong lär livet återgå till det vanliga i Kingston-upon-Hull, vilket tyvärr inte är särskilt mycket att skriva hem om. Vad gäller gänget under toppen blir det spännande att se vilka som kommer ut on top. Får Spurs en bättre start? Får Villa en bättre avslutning? Klarar City av att bygga ihop ett lag av alla sina pengar? Kan Everton klara av att prestera trots att de har de näst fulaste dräkterna i Premier League?

Horribel design med den vita haklappen. Denna tröja räddas dock undan den skamfulla sista platsen av Boltons "mästerverk". I give you; den i särklass fulaste tröjan i Premier League 09-10.

The blog has not moved on (yet)

Det har varit lite tyst här för ett tag, jag har inte haft något vettigt att skirva om, men nu ger jag eventuella läsare en ny bokrecension. Jag har nämligen nyligen läst ut första delen i Stephen King's serie The Dark Tower. Boken heter The Gunslinger och publicerades ursprungligen 19 Juni 1982. Detta är för övrigt Hennes Majestät Prinsessan Madeleines födelsedag, vilket inte har någonting alls med saken att göra, men jag är en stor supporter av obskyra fakta.

I boken introduceras vi till en värld som påminner mycket om vår egen, det kan vara i en avlägsen framtid, Huvudpersonen nämner gång på gång att "The world has moved on". Stephen King är känd som surrealistisk skräckförfattare och visst känns det att han gillar det bisarra även i denna roman. Vi följer en Gunslinger (någon slags postmodern cowboy) vid namn Roland Deschain på hans jakt efter sin ärkenemesis The Man in Black. Romanen är löst baserad på dikten Childe Roland of the Dark Tower Came av den viktorianska poeten Robert Browning.

Stephen King lyckas måla upp ett surrealistiskt landskap som ger mig bilder av den amerikanska västern blandat med en värld drabbad av atomkrig. Människorna omkring honom minns inte mycket från den värld som gått förbi, trots detta hörs t.ex. Beatles Hey Jude spelas i baren i staden Hull när Roland dyker upp. Hela tiden dyker dessa små spår av dåtiden upp vilket göra hela scenariot lite skrämmande.

Stephen introducerar i denna roman Roland genom ett antal flashbacks till hans uppväxt då vi får reda på hur han kom att uppnå titeln som Gunslinger. Hans långsiktiga mål är att finna The Dark Tower, en mystisk plats som genom berättelsen förblir odefinierad. Är det en byggnad, eller mer någon slags abstrakt plats han söker? Boken kanske inte bjuder på gastkramande spänning eller bråddjupa moraliska/filosofiska frågor (även om sådana försök görs, med hyfsat resultat) men den målar upp ett fantastiskt medryckande scenario. Det är på något sätt en sådan roman som aldrig kan göra sig tillräckligt bra på film, den kräver att fantasin får arbeta helt fritt.

Romanen är den första i en serie av 7 böcker där vi följer The Gunslinger och jag ser fram emot att fortsätta följa Roland Deschains resa genom den ödelagda världen.

Jag ger den 7/10 med förutsättningar för att stiga mer om resten av serien håller samma klass. De andra recensioner jag läst talar om att The Gunslinger växer ju mer av serien man tar del av, då man tydligare förstår de beslut Roland tar.

söndag 2 augusti 2009

Hade Lasse Åberg vart död hade han roterat i sin grav

Jag har hört personer jämföra Peter Magnussons Sommaren Med Göran med Lasse Åbergs Sällskapsresanserie. Det är verkligen ingen snäll jämförelse mot Magnussons film. Jag hade läst lite halvpositiva recensioner om att detta inte var en komedi som alla andra svenska komedier. Oj vad jag bedrog mig.


Peter spelar en kille från Stockholms innerstad som är sådär pinsam och klantig som folk omöjligt kan vara. Skillnaden från hans karaktär Göran och Lasse Åbergs Stig Helmer är att Stig Helmer gör ett så mycket mer gulligt intryck. Han är så oskyldig i sin klantighet att man gillar honom. Göran framstår mest som en intelligensbefriad 30-årskrisande stadsbo. Humorn duggar tätt och det mesta är väldigt väntat. Ann gifter sig med en person som heter Alexander Ahl, och räck upp handen alla ni som inte såg vad som komma skulle när prästen proklamerade dem ett äkta par. Och sen det här med karaktären Grynets tics (hon får plötsliga ryck och harklar sig kraftigt lite då och då). Jag förstår ingenting. Är det roligt? Uppenbarligen, eftersom alla i salongen skrattar utom jag.

Filmen verkar lida lite av någon slags ambivalens. Vill den vara en svensk gullig sommarkomedi eller en utflippad amerikanske vulgokomedi? Den skjuter mot båda tavlorna och träffar någonstans mitt i mellan. Till saken skall sägas att jag aldrig riktigt gillat Peter Magnusson, jag har sett honom som en person som lever på att bygga sin humor på andra människor (kungafamiljen, stureplansstekare, osv.). Denna filmen bekräftar min uppfattning av att det han skapar helt och hållet själv blir ganska tafatt.

Kortfattat så är Sommaren Med Göran inte mycket mer än en lite vulgärare version av Göta Kanal. Ni som vet vad jag tycker om Göta Kanal vet att det inte är ett särskilt bra betyg.

2/10

U2 - Quantified

Här har ni min redogörelse för låtarna var och en för sig, alla betyg står i relation till denna konserten och inget annat. Det blir alldeles för rörigt att jämföra den med andra konserter då en arenakonsert av detta slaget berör på så många olika sätt (musikaliskt, känslomässigt, visuellt, etc.). Fortsätter på min tiogradiga skala eftersom jag fullständigt avskyr den intetsägande femgradiga skalan.

Breathe
En av de låtar som gör senaste plattan No Line On The Horizon till en hygglig platta, som konsertöppnare tycker jag dock inte den är någon jättehöjdare, varför inte fortsätta med Vertigo från förra turnén? Trots det är det ändå lite häftigt att inleda med ett trumsolo av Larry Mullen Jr. pluspoäng för det.
5/10

No Line On The Horizon
Konserten har inte riktigt börjat än och det känns. Ytterligare en ny låt och få personer sjunger med. Bono lyckas inte riktigt få igång publiken. Det känns som att hela Ullevi väntar på vad som komma skall.
4/10

Get On Your Boots
Låten som skulle bli 2009 års version av partyröjaren Vertigo känns precis som på skivan bara brötig. Sångmelodin är allt annat än bra och låten drunkar i sig själv.
2/10

Magnificent
Nu börjar det på allvar känns det som. The Edge har trampat igång delayet och Bono rör sig upp i sina höga register. Det här är en låt som kommer finnas med även på framtida turnéer.
6/10

Beautiful Day
Beautiful Day-introt bubblar igång, och det blir ett faktum. Festen är igång. Publiken sjunger med när den första ordentliga hiten ekar ut över arenan.
7/10

Mysterious Ways
Fantastiskt att höra den gamla hiten från Achtung Baby på konsert, en av låtarna jag saknade på förra spelningen. Publiken är med på noterna och alla håller nog med om att det här är definitivt mer än 'all right'. Refrängen svänger loss Ullevi ordentligt när Bono får hela arenan att vifta på armarna i takt.
9/10

One
Telefonerna har ersatt dåtidens tändare. Jag har aldrig varit på en riktig 'tändar-viftar-konsert' men det här är svårslaget. Hela Ullevi lyser upp som en stjärnhimmel till tonerna av den fantastiska balladen One.
9/10

Until The End Of The World
Ytterligare en låt från Achtung Baby, det har aldrig varit någon av mina favoriter, men den gör sitt jobb. Helt klart ett steg ner från de tidigare två låtarna dock.
6/10

Desire
The Edge på akustisk gitarr och Bono vrålar ut sitt begär över Göteborg. Hela Ullevi vrålar ikapp för att överrösta honom. Magnifik allsång. Och munspelssolo av Bono, bara en sån sak. Låten avslutas med en liten hyllning till MJ via ett par rader av Don't Stop 'til You Get Enough.
8/10

Stuck In A Moment You Can't Get Out Of
The Edge fortsätter på aktustisk gitarr och bidrar med falsettsång när han och Bono sjunger denna smäckra ballad som duett. Det är fantastiskt vackert
8/10

Unknown Caller
En låt från den nya plattan, inte särskilt inspelad hos publiken och de märks, alla tar en välbehövlig paus inför vad som komma skall.
4/10

The Unforgettable Fire
Wow! Väldigt oväntat låtval och en av de bästa låtarna från en skiva som tillhör mina personliga favoriter! Episk.
8/10

City Of Blinding Lights
En riktig arenarockare a.la. U2. Den når dock inte samma kosmiska höjder som förra gången. Scenbygget senast var nästan byggt för att användas maximalt till denna låten. Nu förblir den mest imponerande musikaliskt, vilket ändå räcker ganska långt.
7/10

Vertigo
Varför, åh varför kommer den nu? Det är med den här energin U2 borde kicka igång alla sina konserter. Publiken tänder till direkt och ståplats hoppar frenetiskt
8/10

I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight
En av de bättre låtarna på den nya plattan. Tyvärr har de fått för sig att göra någon slags dansremix av den på konserten vilket fullständigt förminskar den. Det är kul med band som klär sina låtar i nya kläder på konserter, men det här är tyvärr ett väldigt misslyckat försök.
1/10

Sunday Bloody Sunday
Sådär ja. Back on top. U2 sticker ut hakan och klär hela Ullevi i grönt och gör Sunday Bloody Sunday till den 'rebel song' Bono hela tiden hävdat att den inte är. En hyllning till offren för presidentvalet i Iran. Vackert och samtidigt kraftfullt.
8/10

Pride (In The Name Of Love) / MLK
Nu är vi på väg ut i atmosfären igen. The Edge kickar igång mästerverket från The Unforgettable Fire och därmed hela arenan. Allsången dånar långt efter det att låten är slut och Bono måste tysta ner publiken för att kunna avsluta med några strofer ur bortglömda MLK.
10/10

Walk On
Bandet fortsätter i politikens tecken och dedikerar Walk On till Aung San Suu Kyi, Burmas kvinnliga frihetskämpe. Fint budskap, men låten når inte samma höjder som de riktiga godbitarna.
6/10

Where The Streets Have No Name
The Edge har aldrig ekat lika magiskt som han gör i mästerverket från The Joshua Tree. Och så länge man har The Edge går det nästan inte att misslyckas med den här låten.
9/10

Extranummer:

Ultra Violet (Light My Way)
Mycket låtar från Achtung Baby, och även detta är en låt som få kan sjunga med i. Bono är klädd i någon slags självlysande dräkt och gör det bra när den stora scenen sakta sjunker ner mot bandet.
7/10

With Or Without You
Detta är vad alla har väntat på. Publiken och Bono sjunger ikapp och låten vill aldrig ta slut. Helt klart en av U2s bästa låtar, både musik och lyrikmässigt. Magiskt
10/10

Moment Of Surrender
Bästa låten från nya skivan visar att det går att trollbinda en arena även om publiken inte helt kan texten. Mobiltelefonerna lyser upp arenan återigen och Bono sjunger ut i denna vackra ballad. Låten avslutar på ett härligt sätt, ett moment of surrender. Och härmed kapitulerar jag mycket riktigt inför U2. Få band klarar av att förtrolla en stor arena på detta sätt.
9/10

lördag 1 augusti 2009

Get Up, Stand Up

Precis hemkommen från U2 på Ullevi. Och visst var det precis som man hade förväntat sig. Helt otroligt, spektakulärt, svulstigt och jättestort i alla avseenden. Jag tycker alltid att det är så svårt att bedöma sådana här konserter kritiskt så det blir inget betyg på den, inte nu i alla fall. Den snabba analysen är att de överraskande inte spelade I Still haven't Found What I'm Looking For, men däremot bjöd på andra ess så som Desire och The Unforgettable Fire.

Annars vill jag bara kvickt konstatera att detta definitivt är första och sista gången jag går på arenakonsert på sittplats. Hamnade framför ett gäng gnälliga kärringar (ursäkta uttrycket) som hela tiden bad mig sätta mig ner. Det är inte Göteborgssymfonikerna vi tittar på, det är astronomiskt stora, häpnadsväckande U2. Då står man upp oavsett var man befinner sig, precis som alla andra på Ullevi, utom just de två stjärnorna som råkade sitta bakom mig. Jag är uppenbarligen fortfarande för ung för sittplats, och det är jag glad för.

Återkommer med mer rapportering från konserten i helgen, när intrycken svalnat.

fredag 31 juli 2009

Förhoppningar och Regnbågar

Nu börjar uppladdningen på allvar. Dags att plöja hela U2-arkivet i iPoden innan konserten ikväll! SMHI talar dessutom om uppehåll efter 18.00. Allt är förberett för fest med andra ord.

Vad hoppas man då mest på ikväll? De riktigt stora bomberna kommer naturligtvis släppas, Where the Streets Have No Name, With or Without You, Pride osv.

Själv ser jag framemot om de skulle spela New Year's Day, I Will Follow och kanske några från förra plattan. Varför inte City of Blinding Lights eller Miracle Drug? Senast de var här 2005 överraskade de ju genom att spela Party Girl, en låt de vanligtvis endast spelar på hemma på Irland. Det är ett bra mått om något på att Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet har bra konsertpublik!

Från den nya plattan ser jag nog annat mest fram emot Magnificent. Talande nog en riktigt magnifik låt som förmodligen blir den som dröjer sig kvar längst på den senaste plattan No Line on the Horizon.

Oavsett om du har biljett eller inte; var där eller var rektangulär!

Vi ses ikväll!

onsdag 29 juli 2009

you say you want a revolution

Såg film igår i angered med ett gäng vänner. Revolutionary Road, Kate Winslet vs Leonardo DiCaprio all over again (ni minns väl Titanic). Jag tyckte om filmen. Den handlar om ett par som tröttnar på sitt liv i den amerikanska 50-talsförorten, the american dream är inte deras dream helt enkelt. Hon drömmer om att bli skådespelerska och han hatar sitt jobb på ett stort datorföretag inne i stan. De kämpar tillsammans för att ta sig ur det vardagliga livet, något som visar sig svårare än tänkt. Ett gripande drama med två lysande huvudrollsinnehavare och en briljant Michael Shannon som den lätt märklige matematikern John. Shannons karaktär framstår ironiskt nog som en av de mer förståndiga i den lilla villaförorten. Väldigt intressant i sammanhanget var hur annorlunda de olika karaktärerna uppfattades av de som såg filmen beroende på kön. Kvinnorna sympatiserade mycket med Kate Winslets rollfigur medan männen var mer eller mindre neutrala. På det hela taget en absolut sevärd film, uppe och nosar på högre betyg. 7/10



I övrigt är det intressant att se Leonardo DiCaprios utveckling. Han har i mina ögon gått från tramsig flickidol till en av mina absoluta favoritskådespelare med filmer som The Aviator, The Departed, Body of Lies, Blood Diamond och nu senast alltså Revolutionary Road. Väldigt kul att se en sådan utveckling, DiCaprio i huvudrollen är numera en garanti för en sevärd film.



En annan lustig notis är väl även att Kate Winslet återigen är inblandad i en sexscen där en hand sakta dras ner för ett fönster inuti en veteranbil, likt den klassiska scenen i Titanic.

måndag 27 juli 2009

vintern närmar sig

elitseriepremiären närmar sig med stormsteg. idag blev Per-Johan "Pebben" Axelsson klar för Frölunda för de närmsta 4 åren. sedan tidigare har även bl.a Joel Lundquist ritat på för 6 år. härligt att se att gamla frölundaspelare återvänder till klubben efter NHL karriären. i och med dessa värvningar kan Frölunda ställa upp med följande lag:

Kallio - Karlsson - Andersson
Axelsson - Hahl - Lundquist
Pettersson - Nordquist - Fabricius
Lasu - Andersson - Olimb

Lehtonen - Larsen
Niskala - Mäntymaa
Viklund - Hedman

Holmquist
Idoff

Övriga spelare: Blomdahl, Röymark, Klingberg, Johansson, Tömmernes

jag går på en skör tråd här och hävdar att detta är det på pappret klart bästa laget i Elitserien. jag vågar till och med hävda att de kan mäta sig med de sämre NHL-lagen (PHX, NYI, COL)

slutsatsen är att det kan bli riktigt roligt att gå på hockey i scandinavium i år. man får hoppas på en rematch mot HV i slutspelet sedan, detta ser riktigt spännande ut!

torsdag 23 juli 2009

a one trick pony


ösregn och skånsk jazz-funk-pop, kan det vara något? ja varför inte? konserten är schysst om du frågar mig, varken mer eller mindre, en välspenderad timme helt enkelt, men inget att skriva hem om (möjligtvis är det precis det jag gör nu...). magnus tingsek (vilket är hans fullständiga namn) river av ett tiotal låtar på taube-scenenpå liseberg samtidigt som regnet bara öser ner. han har sin stil tingsek, sitt eget sväng och jag gillar det, men det blir nästan lite till hans nackdel ibland med. han känns musikaliskt låst vid ett visst gung och för mig blir det hela lite repeterande efter ett par låtar. på det hela taget är det bra välskriven svängig musik, och han har en grym pipa, men jag skulle vilja se lite mer våghalsighet. våga ta ut svängarna lite magnus! 6/10

tisdag 21 juli 2009

what a man, what a man, what a man, what a mighty good man!

precis läst klart hans bok The Irresistible Revolution. och den är ganska oemotståndlig faktiskt, vem vill flytta in i ett hus med mig och bilda kommunitet?

söndag 19 juli 2009


hejdlöst rolig rubrik. jag kan gå med på att starten i en tennismatch är viktig, men att kalla det en drömstart att vinna första bollen är väl en liten skvätt over-the-top.

lördag 18 juli 2009

great expectations


jag har fortsatt att läsa klassiker. senast i raden Great Expectations av Charles Dickens. en roman om en föräldralös pojke vid namn Pip, och dennes resa från att uppfostras av en smedfamilj till att vara en del av societeten i London. mycket läsvärd, och i likhet med Pride & Prejudice som jag skrev om tidigare ger den en bild av Storbritannien under den viktorianska eran, då härkomst och rikedom var det enda som betydde något.

den unge Pip får höra i unga år att en okänd person anser att han har "Great Expectations", och lyckas med den okände personens hjälp ta sig till London för att försöka leva ett liv som gentleman. berättelsen handlar sedan om hur Pip söker ta reda på identiteten hos den person som hjälpt honom upp till sina drömmars mål. boken publicerades två kapitel i taget veckovis i en brittisk tidskrift under 1860, och har därmed väldigt mycket cliffhangers. detta är inte alls störande i mitt tycke utan får berättelsen att hela tiden bibehålla en spänning inför vad som väntar härnäst. sammanfattningsvis en mycket läsvärd och bok som uppmanar till eftertanke om vilka man egentligen borde rikta mest tacksamhet till. 8/10

torsdag 16 juli 2009

dagens icke-nyhet

idag kan man i Sportbladet läsa om Hammarby IFs mittback Igor Armas som gått med i en facebookgrupp som inte vill att Hammarby går med i Pridetåget.

efter att ha läst artikeln vet jag nu att en fotbollsspelare med moldaviskt ursprung har blivit medlem i en anti-Pride facebookgrupp utan att kunna varken engelska eller svenska. det är verkligen fantastiskt ointressant med tanke på att han bara gått med i gruppen utan att ens veta vad den handlar om. naturligtvis skeppas nyheten med en stor svart rubrik där ordet emot till och med har rödmarkerats.

å andra sidan kan jag känna igen mig i det Igor säger i texten:
"– Jag förstår inte engelska eller svenska, och när folk ber mig att gå med i grupper så gör jag det. "
jag förstår både engelska och svenska mycket väl men jag vet ändå inte varför jag är med i ens hälften av alla grupper och annat bröte man deltar i via facebook. joel och julia kuhlins idé att gå ur eländet kanske inte är så dum trots allt?

tisdag 14 juli 2009

with or without you

See the stone set in your eyes
See the thorn twist in your side
I wait for you

Sleight of hand and twist of fate
On a bed of nails she makes me wait
I wait without you

With or without you
With or without you

Through the storm we reach the shore
You give it all but I want more
And I'm waiting for you

With or without you
With or without you
I can't live with or without you

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give
And you give
And you give yourself away

My hands are tied
My body bruised you got me with
Nothing to win and nothing left to loose

And you give yourself away
And you give yourself away
And you give
And you give
And you give yourself away


With or without you
With or without you
I can't live with or without you

ett mästerverk, helt klart. U2s brottarhit With Or Without You från Joshua Tree 1987, en av mina absoluta favoritlåtar. just därför blev jag så förvånad när lovsångsbandet Be & Le (vem kom på det namnet förresten? 0/10) spelade den under ett lovsångspass på hönökonferensen. jag kunde inte sjunga den. på något sätt har jag alltid sett with or without you som en klagovisa över kärlek som aldrig fulländas. personen som talar vet att han inte kan få sin älskade, men vet samtidigt att han alltid kommer hemsökas av den andra personen. förvisso kanske ett förhållande man känner att man ibland har till jesus kristus, men ingenting jag vill stå och sjunga om på ett tältmöte direkt.

finns det bra alternativa tolkningar här? jag har läst om att den skulle handla om en missbrukares relation till sitt beroende, vilket nog är en bra tolkning även det. men jag är nyfiken på hur texten kan tolkas till en lovsång.

måndag 13 juli 2009

fingerpicking extravaganza

fler än jag som har lite att göra på kontoret? njut då av denna magnifika liveinspelning från 1983 av Dire Straits episka mästerverk Sultans of Swing. Mark Knopfler spelar som vanligt lead guitar med sin säregna stil, utan plektrum. en Fender Stratocaster kan inte låta vackrare än såhär.

Dire Straits - Sultans of Swing, Live at Hammersmith Odeon - 1983

kris på studentbostadsmarknaden

GP skriver idag att köerna till studentbostäderna är längre än på flera år. jag kan inte annat än förundras över hur detta kunde ske. 1 års väntetid för att få ett korridorsrum i Olofshöjd är helt befängt. men så går det när man knappt bygger studentlägenheter överhuvudtaget. när de väl byggs är det dessutom 6000kr-lyor i vattentorn. vansinne.

på norra älvstranden däremot står ett helt gäng flashiga bostadsrätter tomma p.g.a. att ingen har råd att bo där. briljant. det finns massvis med billiga lägenheter i majorna, dess har dock så högt söktryck att de är snudd på omöjliga att få tag i. jag kan inte annat än undra varför det ska vara så försbaskat svårt att bygga billiga lägenheter i anslutning till stan? är det så olönsamt?

bor ju själv i högsbohöjd i en lägenhet från SGS Studentbostäder. den är lite i dyraste laget, men det är precis sådana lägenheter det behövs fler av. små, relativt billiga, oflashiga lägenheter hyggligt nära stan kommer aldrig stå tomma. vi som inte har någon inkomst att skryta med skiter fullständigt i hur huset ser ut, bara det fungerar som det skall.

söndag 12 juli 2009

torsdag 9 juli 2009

läsvärt om bloggande och anonymitet på internet

en av mina absoluta favoriter Marcus Birro släckte för en tid sedan ner sin utmärkta blogg på sin hemsida, den finns fortfarande kvar att läsa men uppdateras inte längre. i newsmill skriver Marcus om varför han lade ner den, och hur internets klimat gradvis blir hårdare och hårdare. som vanligt när det gäller Birro är det läsvärt, och för er som gillar sport så driver han fortfarande sin fina blogg om italiensk fotboll på Expressens nättidning.

web 2.0 kallas det, det interaktiva nätet med bloggar, forum och nyhetskanaler med kommentarsfält. det är fantastiskt, lysande att man kan skapa debatt kring vad som helst. tyvärr speglar debatterna ofta det samhälle vi lever, och då framgår det med all önskvärd tydlighet att samhället inte mår särskilt bra. idag skall man bygga karriär på att framhäva sig själv och trycka ner andra i skiten, tyvärr börjar det redan i kommentarsfältet.

onsdag 8 juli 2009

what's going on?


jag vill verkligen gilla det här albumet. jag vill tycka att det är ett av tidernas bästa, precis som alla andra verkar tycka, den rankas till exempel som nummer 4 genom alla tider på ansedda tidningen rolling stones lista över tidernas 500 bästa album.


så vad finns det då att inte gilla här? ett konceptalbum om att återvända till USA efter vietnamkriget av en utav soulens mästare, Marvin Gaye. hans röst är helt sagolik, och texterna är det absolut inget fel på. men musikaliskt har jag väldigt svårt för What's Going On. den har mycket soul i sig, kanske för mycket soul, om du frågar mig. jag hittar inget sväng, inget gung. stråkarrangemangen faller platt och får mig nästan att tänka på julmusik.


en naturlig jämförelse finns hos motownkollegan Stevie Wonder. jag måste säga att personligen så föredrar jag flera av Stevies skivor före What's Going On, just på grund av det inneboende sväng som finns i hans plattor.


jag hade högt ställda förväntningar, men Marvin lyckas inte infria dom. kanske var min förväntan felaktigt ställd på svängig motownmusik. det känns tråkigt, på något underligt sätt gillar jag ändå den här skivan men jag kan inte ge den mer än 5/10. den engagerar mig tyvärr inte mer än så.

here we go again

fler lastbilsccitat från jobbet. det är en evig ström.

"grannens hund är ju så jävla kåt såhärårs. jag kanske får sätta upp elstängslet ikväll så jag visar vem som bestämmer!"
-Janne

blondindave

jag köpte ett par nya brallor för ett tag sen. hade det här vart en av de där tramsiga modebloggarna hade jag naturligtvis lagt upp ett tiotal bilder från olika vinklar i olika outfits. men nu är det inte det.

jag tar istället tillfället i akt att förundras över att blondinbellas blogg har 250,000 inlägg om dan. oerhört fascinerande att så många människor intresserar sig för substanslösa utläggningar om hennes senaste skor eller vad hon åt till mellanmål igår.




...



...yoghurt, valnötter och honung. för er som undrade.

tisdag 7 juli 2009

en hyllning till lastbilschaffisar

dagens lastbilschaffis-citat från jobbet:

"du börjar ju få så jävla mycket rynkor i pannan att snart får du gänga på hatten!"
-Leif

länge leve lastbilsjargongen!

måndag 6 juli 2009

samma mamma?

hittade den här på fantastiska fotbollsjournalsten jonas dahlquist's blogg 'they think it's all over - it is now!'. den är fantastiskt tokrolig!

tvåhundrafemtiotusen bugg, all världens länder och irländsk filmmusik

så mycket kostar dom. biljetterna till jacksons begravning som ligger ute på blocket alltså. han hade en hel drös med skogstokiga fans den gode MJ men 15,000 dollars? nej jag hade nog hellre tagit en kvarts miljon bugg.

i övrigt har jag nu lyckats klara av att namnge 180 av världens 195 länder på sporcle. så går det när man har ett slappt kontorsjobb. att spika 195 blir nog lurigt, det finns oherrans massa märkliga öriken i söderhavet.

den gångna helgen resulterade annars i ett hett filmtips. once är en handkamerafilmad film om två personer som i filmen benämns 'boy' och 'girl'. boy spelar gatumusik och girl är invandrad från tjeckien. filmen är lite unik på så sätt att de låtar som spelas i filmen spelas i sin fulla längd. och det är fantastiskt bra låtar, framförallt om man gillar damien rice. glen hansard som spelar boy är en riktig damien rice 2.0. oscarsprisad för bästa filmmusik har den blivit och jag kan inte annat än instämma. 8/10.

lördag 4 juli 2009

de syndiga danskarna


min vän joel pratade igår om hur han möttes av reklamskyltar på kastrup, flygplatsen i köpenhamn, på väg hem från barcelona. någonting i stil med; "welcome to denmark, the land of sin and desire!". nu verkar danskarna ta fasta på sin nya syndiga livsstil. enligt en ny undersökning av danska TV2 och tidningen Politiken är 48% av det danska folket emot att illegalisera sexköp. omröstningen är utförd p.g.a. att danska politiker i dagarna beslutar om en lag som skall kriminalisera köpandet av sexuella tjänster. enligt undersökningen svarar 60% av de tillfrågade männen att de inte vill ha ett förbud, medans 50% av kvinnorna är positiva till ett förbud.

detta fascinerar mig något helt otroligt. hur är det möjligt att 48% av ett välutvecklat upplyst land som danmark kan vara emot ett sådant förbud? det kämpas mot objektifieringen av kvinnan från så många olika håll och så är en så stor del av befolkningen för att låta kvinnan fortsätta vara just en vara? horribelt.

detta innebär väl att köpenhamn snart lanserar en satsning på att ta över amsterdams gamla plats som 'sin city' nu när red light district skall avvecklas.

å andra sidan anses danskarna vara europas lyckligaste folk. är detta hemligheten? nej det hoppas jag inte, är det i sådana saker som sex för pengar vår lycka finns så är vi än mer illa ute än jag trodde.

fredag 3 juli 2009

pride and prejudice


precis läst (lyssnat) klart pride and prejudice av jane austen. ofantligt jättetråkig och ointressant den första, säg, tredjedelen. men den tog sig hyfsat mot slutet ändå och bjöd ändå vad den lovande. en berättelse om kolonialengland som i mångt och mycket går att översätta till vår tid. vi låter våra fördomar bestämma så oerhört mycket i livet. i slutändan måste jag ändå säga att det var en läsvärd bok, trots att de som känner mig vet att jag öste kritik över den inledningsvis. jag ger den en stark 7/10. nu fortsätter jag med en bok av utmärkta rob bell, för att sedan ta mig an great expectations av charles dickens.

i övrigt blir det mycket bad på kvällarna nu. och latmaskande på dagarna, jobbet är som jag misstänkte inte tidernas mest stressiga... spenderade 5 timmar av gårdagen åt att förkovra mig på wikipedia samt utmärkta quiz-sidan http://www.sporcle.com/. vad gäller wikipedia skall man naturligtvis läsa den engelska versionen som är enormt mycket mer utförlig än den svenska!

måndag 29 juni 2009

lastbilsjargong

dagens uttryck: en liten pinne springer runt som en kåt ekorre nere i hörnet...

- Klas på jobbet beskriver hur hans programvara bara laddar och laddar utan att något händer. programmet redovisar detta i form av en mätare som rör sig fram och tillbaka.

en uttrycksfull karl.

söndag 28 juni 2009

in a dream i swam to the other side

att döpa bloggen efter en låttitel har alltid varit självklart, vilken låt har vart betydligt svårare. det anlände dock till mig nyligen, kanske på en brinnande paj, som john lennon skulle sagt. titeln är ett citat ur 'summers' av loney, dear. jag gillar det. i drömmen vågar man så mycket mer, i drömmen simmar man över till andra sidan utan att riktigt veta vad som väntar. så gäller även här. jag vet inte vad som väntar alls, vi får se helt enkelt.