Jag har hört personer jämföra Peter Magnussons Sommaren Med Göran med Lasse Åbergs Sällskapsresanserie. Det är verkligen ingen snäll jämförelse mot Magnussons film. Jag hade läst lite halvpositiva recensioner om att detta inte var en komedi som alla andra svenska komedier. Oj vad jag bedrog mig.
Peter spelar en kille från Stockholms innerstad som är sådär pinsam och klantig som folk omöjligt kan vara. Skillnaden från hans karaktär Göran och Lasse Åbergs Stig Helmer är att Stig Helmer gör ett så mycket mer gulligt intryck. Han är så oskyldig i sin klantighet att man gillar honom. Göran framstår mest som en intelligensbefriad 30-årskrisande stadsbo. Humorn duggar tätt och det mesta är väldigt väntat. Ann gifter sig med en person som heter Alexander Ahl, och räck upp handen alla ni som inte såg vad som komma skulle när prästen proklamerade dem ett äkta par. Och sen det här med karaktären Grynets tics (hon får plötsliga ryck och harklar sig kraftigt lite då och då). Jag förstår ingenting. Är det roligt? Uppenbarligen, eftersom alla i salongen skrattar utom jag.
Filmen verkar lida lite av någon slags ambivalens. Vill den vara en svensk gullig sommarkomedi eller en utflippad amerikanske vulgokomedi? Den skjuter mot båda tavlorna och träffar någonstans mitt i mellan. Till saken skall sägas att jag aldrig riktigt gillat Peter Magnusson, jag har sett honom som en person som lever på att bygga sin humor på andra människor (kungafamiljen, stureplansstekare, osv.). Denna filmen bekräftar min uppfattning av att det han skapar helt och hållet själv blir ganska tafatt.
Kortfattat så är Sommaren Med Göran inte mycket mer än en lite vulgärare version av Göta Kanal. Ni som vet vad jag tycker om Göta Kanal vet att det inte är ett särskilt bra betyg.
2/10
Peter spelar en kille från Stockholms innerstad som är sådär pinsam och klantig som folk omöjligt kan vara. Skillnaden från hans karaktär Göran och Lasse Åbergs Stig Helmer är att Stig Helmer gör ett så mycket mer gulligt intryck. Han är så oskyldig i sin klantighet att man gillar honom. Göran framstår mest som en intelligensbefriad 30-årskrisande stadsbo. Humorn duggar tätt och det mesta är väldigt väntat. Ann gifter sig med en person som heter Alexander Ahl, och räck upp handen alla ni som inte såg vad som komma skulle när prästen proklamerade dem ett äkta par. Och sen det här med karaktären Grynets tics (hon får plötsliga ryck och harklar sig kraftigt lite då och då). Jag förstår ingenting. Är det roligt? Uppenbarligen, eftersom alla i salongen skrattar utom jag.
Filmen verkar lida lite av någon slags ambivalens. Vill den vara en svensk gullig sommarkomedi eller en utflippad amerikanske vulgokomedi? Den skjuter mot båda tavlorna och träffar någonstans mitt i mellan. Till saken skall sägas att jag aldrig riktigt gillat Peter Magnusson, jag har sett honom som en person som lever på att bygga sin humor på andra människor (kungafamiljen, stureplansstekare, osv.). Denna filmen bekräftar min uppfattning av att det han skapar helt och hållet själv blir ganska tafatt.
Kortfattat så är Sommaren Med Göran inte mycket mer än en lite vulgärare version av Göta Kanal. Ni som vet vad jag tycker om Göta Kanal vet att det inte är ett särskilt bra betyg.
2/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar