Det tog ett bra tag. Det tog en hel dags lyssning på repeat. Men nu är det officiellt klart att Radioheads senaste platta The King of Limbs är mycket, mycket bra. Min gode vän Victor har lärt mig att det är något visst att lyssna på ett album på repeat i flera timmar. Vissa plattor liksom kräver det.
Efter två dagar med King of Limbs på repeat har nu då alltså pusselbitarna har fallit på plats. Eller i alla fall ett par av dem. King of Limbs har precis som det mesta Radiohead gjort väldigt många och svårplacerade pusselbitar. Men det är så man vill ha sitt pussel. Ju fler bitar desto bättre.
Den är lik Kid A (2001) på många sätt. Den är elektronisk. Introvert. Meditativ. Svår. Djup. Oväntad, fast ändå väntad.
Det är en skiva man inte kan stoppa in i en spellista, den är som en helhet. Det är en skiva, som likt så mycket av det Radiohead åstadkommit växer ständigt. Och skall man se till tidigare verk så kommer den fortsätta växa ett bra tag till. Jag kan fortfarande lyssna på Kid A och undra om jag verkligen lyssnat igenom hela skivan förut.
Det är svårt att finna favoritspår på King of Limbs. Faktum är att jag har svårt att minnas titlarna på låtarna just på grund av enheten de uppvisar, och då har jag ändå lyssnat igenom hela skivan massor av gånger. Men jag finner heller inga lågvattenmärken. Det är konstant mycket bra experimentell pop. Och det känns som att det är väldigt mycket Thom Yorke.
En skiva som jag sannolikt kommer lyssna på länge, länge. Kanske inte varje dag, men de dagarna som är Radioheaddagar kommer den absolut att rulla. Och då givetvis, på album repeat.
Radiohead är nog inte för alla människor. Men ge dem ett försök. Tro inte att de kommer nå fram på en trött lyssning på bussen. Ge dem dagar, veckor. Ge dem album repeat. Du kommer finna ett band och en musik som håller i längden.
Funderar på vad du menar med orden: svår, djup.
SvaraRaderaVill du förklara dem?
De är totalt urvattnade för mig...
Visst är det lite klichéer i skivsammanhang. De hänger ihop en del tror jag. Med svår så menar jag nog att det är en skiva som kräver att man liksom lyssnar ordentligt på den. Och den passar nog inte i alla lägen. Svår att ta till sig så att säga. Det har absolut inte med musikalisk teknikalitet att göra iaf.
SvaraRaderaMed djup så menar jag att det känns direkt som att det, likt många andra Radioheadskivor, är en en skiva som har ett sådant djup i sig att den kommer hålla under lång tid. Den kommer inte bara fortsätta vara lyssningsbar, utan man kommer liksom upptäcka den om och om igen. Det kan jag ju inte bevisa här och nu eftersom det är en ny platta. Men det är en känsla jag har.
Som sagt. Klichéer. Men i fallet Radiohead tycker jag de passar riktigt bra.