Det regnar ute. Göteborgarnas ansikten är lika grå som himlen ovanför och spårvagnarna är lite mindre sena. Allt är som vanligt igen, som det borde vara i mars. Efter en drömsk vinter med idel solsken idel snöstorm har Göteborg återigen slagit sig till ro i två till fyra plusgrader och övervägande molnigt. Vardagens tristess har tagit kommandot och styr tillvaron med järnhand.
Men dra mig baklänges jag älskar den här staden ändå. Jag älskar att den är så liten att man knappt kan gå en minut på stan utan att stöta på någon man känner. Jag älskar att den är så stor att man känner att man kan finna allt man behöver. Jag älskar hur den ligger vid Kattegatt, med norra och södra skärgården. Jag älskar Göteborgsmentaliteten, Göteborgshumorn, Göteborgsmusiken och Göteborgsdialekten. Jag älskar de så svårt ifrågasatta spårvagnarna. Jag älskar känslan av förväntan på 11:ans spårvagn mot Saltholmen en sommarlördag, eller på 8:ans spårvagn mot Ullevi inför en fotbollsmatch. Jag älskar Majorna, Haga, Slottskogen, Vasastan, Gullbergskaj, Trädgårdsföreningen, Kungsparken, Kronhusbodarna, Ramberget, Lejontrappan, Skansen Kronan, Saltholmen, Ullevi och Götaplatsen. Jag älskar hur solen går ner i väster över havshorisonten på sommaren, hösten, vintern och våren. Jag älskar hur uteserveringarna gör Avenyn hälften så bred på vårkanten. Jag älskar A-lagarna, Askimsborna, Volvoarbetarna, Spårvagnschafförerna, Faktumförsäljarna, Gatumusikanterna, Chalmeristerna och Gatukökstanterna. Jag älskar Frölunda Hockey, IFK Göteborg, Christian Olsson, Håkan Hellström, Glenn Hysén, Arne Hegerfors, Marcus Birro, Lasse Brandeby, Ingvar Oldsberg, Leif "Loket" Olsson och alla andra härliga människor.
När allt kommer omkring gör den där grå vardagen inte någon skillnad alls. Det är nämligen inte den som bestämmer över vår stad, det gör vi. Vi kommer aldrig bli grå, inte ens när regnet flyger horisontellt mot ansiktet, när papperskorgarna är fyllda av trasiga paraplyer eller när solen inte synts till på veckor.
För vi är från Göteborg, och vi åker aldrig hem med sorg.
Oj då, poetisk ådra!
SvaraRaderaUndrar var den kommer ifrån?
Il Papa Martin
Du säger att du älskar Göteborg, men gör du inte en gränsdragning med vad som är det riktiga Gbg i dina exempel? Haga är göteborgskt, men andra delar då?
SvaraRaderaDu talar inget om Bergsjön, Angered, knappt om hisingen eller Biskopsgården. Hur kommer det sig?
Joel: Det är nog mestadels erfarenhetsbrister, jag har spenderat så lite tid på t.ex. Hisingen och ute i Angered att jag inte känner till de smultronställen som finns där, Ramberget har jag vart ett par gånger vid t.ex. Jag skulle kunna nämna Vättlefjäll, Angered är definitivt en del av Göteborg, ni har ju till och med spårvagn!
SvaraRaderaTexten syftar inte till att tala om vad som är det bästa med Göteborg (och indirekt vad som inte är bra, eller vad som inte skulle tillhöra Göteborg), tanken var att såhär i regntider slå tillbaks mot alla dem som tycker Göteborg är en värdelös stad bara för att det regnar ibland.
Jag tror jag förstår dig. Men det är inte nödvändigtvis konstigt om Göteborg är en annan stad för dig än för mig, beroende på vart vi bott, vart vi har varit osv.
SvaraRaderaÄr det inte en lockande tanke att en stad kan växa?
Kanske är det så att du gör en gränsdragning i vad som är Göteborg, för dig. Det ger bara staden möjlighet att växa, som sagt.
Det är klart att staden är dynamisk. Alla har vi våra egna upplevelser, alla har vi våra egna 'Göteborg', och våra egna 'Borås' (ledsen, men jag har aldrig fallit för er stad). Men visst vore det oerhört tråkigt om det inte fanns mer att upptäcka.
SvaraRaderaJag har aldrig erkänt att jag gillar Göteborg under den 9 månader långa regnperioden. Men ibland längtar man, trots att gräset är gråare på andra sidan.
SvaraRadera