Vi människor gillar att attribuera egenskaper till vår skapare jag inte alls är säker på att han besitter. Ett exempel på detta är genusfrågan, är Gud kvinnlig eller manlig? Kulturhistoriskt sett verkar han vara manlig och det hänger i allra högsta grad med tills idag. Min uppfattning är att han (det är mest praktiskt att säga han) är båda och inget, Gud är, som han (!) själv skulle uttryckt det.
Men det finns fler sådana här dilemman. Hur ser Gud ut? Hur lång är en dag i Guds perspektiv? Talar Gud till oss, och isåfall på vilket språk? Talar Gud överhuvudtaget mänskliga språk, eller enbart andliga språk?
Jag funderade idag på hur Gud kan välja att inte agera med sin allmakt i vissa situationer. Ett barn som rycks bort alldeles för tidigt. En naturkatastrof eller ett rasande inbördeskrig. Vi känner alla till situationer som är rakt igenom onda. Varför väljer Gud att inte göra någonting i vissa situationer, trots att det i allra högst grad verkar krävas. En fråga som dök upp är om Gud överhuvudtaget väljer. Är valet enbart ett mänskligt kval som vi väljer att attribuera även till Gud? Det vore på ett sätt tröstande att vara viss om att Gud inte väljer bort mina problem av bestämda anledningar, utan snarare att jag inte kan förstå hans vägar.
Det talas en del i bibeln om hur Herren har utvalt personer, platser och folk i olika sammanhang. Men jag är lite osäker på om jag vill se det som samma sak som att välja mellan aktion och inte aktion. Finns här händelsevis någon av mina hebreiska/grekiska vänner som vill inflika? Hur fungerar ordet välja och utvald i bibeln?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar