Tro och tvivel

Jag såg häromdan att det finns en facebookgrupp som heter "We can find 1,000,000 people who don't believe in evolution before June". Gruppen har 100,000 medlemmar, om de lyckas finna en miljon eller inte får tiden utvisa, jag kommer inte bli en utav dem.

Varför är vi kristna så skraja för vetenskapen? En stor del av allmänheten skulle nog hävda att kristna kan vara ganska trångsynta när det gäller synen på vetenskap, jag är beredd att hålla med. Det verkar finnas något motsatsförhållande mellan en gudstro och en tro på vetenskapliga framsteg som jag aldrig riktigt har förstått. Jag var själv likadan för 5-6 år sen. Kreationist, ja visst! Vi bjöd in talare till vår kristna skolgrupp som talade om livets osannolikhet, var man på en kristen konferens någonstans så gick man givetvis på det seminarium som handlade om evolutionens omöjlighet. Jorden är lika sannolik som att en jetmotor skulle uppstå av sig själv mitt i skogen. Det lät ju så bra, ingen kan väl tro på något sådant osannolikt och slumpmässigt? Eller?

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur apostlarna skall utse en ny apostel som ersättare till Judas, förrädaren. Man tänker sig att de borde ha en ingående diskussion i ämnet över ett par dagar och sedan ha någon form av rådslag eller omröstning. Men vad väljer de för metod?

Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna. Apg 1:26

Den här metoden verkar helt sinnesförvirrad för oss i dag. Hur kunde de lägga ett så viktigt beslut i slumpens hand? Slumpen är väl Guds ärkefiende? Själva motsatsen till Gud, den kraft som verkar i universum utan en bestämd riktning, det kan väl ändå inte vara Guds vilja? Jo det går att resonera så, om Gud är den allsmäktige Gud vi tror han är, kan han inte då påverka fallandet av en lott? Är det i själva verket Gud som ligger bakom slumpen? De tidiga kristna hade tydligen en sådan tillit till sin skapare att de trodde på hans makt även i en sådan situation. Jag tror nog Gud har en ganska stor hand i evolutionen. Det är trots allt ett helt genialt system, och dessutom lite av hans modus operandus, att leda utan att tvinga.

Dessa resonemang kring skapelse och evolution leder för mig personligen ofta ner i en enskild fråga. Spelar det överhuvudtaget någon roll var motorn kommer från? Nu ligger den där mitt i skogen och rostar bara för att vi envist försöker komma fram till vem som byggt den och lagt den där. Jo, jag tycker faktiskt det är en viktig diskussion, men samtidigt har den kanske fått lite väl mycket plats under min uppväxt. Jag är glad över att jag funnit ett samspel mellan min vetenskapliga vardag och min gudstro. Gudstron hjälper mig att förstå, uppskatta och ta till mig vetenskapen, och vetenskapen hjälper mig att bekräfta och förundras över Guds verk som det fantastiska det är. Jag hoppas fler kan komma till den insikten.