Don't Know Why

I söndags hade jag förmånen att lyssna på en oerhört bra predikan av Tomas Sjödin i Smyrnakyrnan, Göteborg. Ämnet var Vård för själen, och vem passar bättre i det ämnet än Tomas? Det var dock en liten bisats, ett uttryck han kort nämnde, som jag fastnade vid.

Han sa någonting i stil med att ett av de viktigaste uttrycken vi kan använda, används alldeles för sällan. Ett uttryck som förknippas med okunskap och nederlag.

Jag vet inte.

Så ofta befinner vi oss i situationer när vi inte vet svaret på våra frågor, ändå känns det så svårt att yttra det där, jag vet inte. Som uppvuxen i frikyrkorörelsen på konferenser med seminarium om skolgrupper, kreationism och evangelisation är jag lite bränd av att jag vet inte inte är ett helt okej svar. Snabbt försöker jag bläddra i skallen för att komma fram till det bästa motangreppet så fort jag får en svår fråga. Varför gör vi så? Varför kan vi inte bara ibland få erkänna att vi inte har svaret på alla frågor. Kristenhet handlar om tro, inte om vetskap.

Vad tycker du egentligen i abortfrågan? Är homosexualitet en synd? Skapades jorden på sju dagar? Är Gud si eller så? Hur fungerar tungotal? Vad är meningen med livet?

Jag vet inte.

Det är inget nederlag att svara så, det är inget tecken på svag tro eller teologisk okunskap. Det är ett tecken på insikt och ödmjukhet inför livets stora frågor.

I resten av Tomas predikan behandlade han hur vi i dagens samhälle inte hängt med i teknikutvecklingen. Själen har pressats in i den moderna världen och får helt enkelt inte plats längre. Vem bryr sig om min själ?

Vill du lyssna på hela Tomas predikan så kan du hitta den på Smyrnakyrkans hemsida.