Vad har ni gjort?
Så har det skett. Det som jag in i det sista hoppades inte skulle hända, men innerst inne kände på mig redan för några dagar sen att det skulle hända. Sverige har röstat in ett parti med sina rötter i den nationalsocialistiska rörelsen i riksdagen.
Nej Sverigedemokraterna är inte en uppdaterad version av Ny Demokrati. Nej Sverigedemokraterna är inte en svensk version av Dansk Folkeparti. Nej Sverigedemokraterna är inte en svensk version av Fremskrittspartiet. Face it folket, SD grundades av människor som var aktiva inom Bevara Sverige Svenskt, Sverigepartiet och Nordiska rikspartiet. Vi pratar om ett parti som i mitten av 90-talet tvingades införa ett förbud mot att bära SS-uniform på sina partimöten för att bli mer rumsrena. Hur mycket de än försöker kommer de aldrig kunna växa ifrån sina rötter, det visades inte minst i deras mycket motbjudande valfilm.
Så vad händer nu? Reinfeldt och hans allians står på sig i det löfte de gav innan valet, att den minoritet som är störst skall regera Sverige. Givetvis ett taktiskt löfte då det redan innan stod klart att alliansen med allra största sannolikhet skulle bli den största minoriteten. De rödgröna utropade genast Fredrik Reinfeldt till den som sitter på hela ansvaret; kommer han samarbeta med SD? Reinfeldt gjorde naturligtvis det enda rimliga i situationen och vidhöll sitt löfte han gav redan veckor före valet, men som inte uppmärksammats nog.
Vi kommer inte att samarbeta med eller göra oss beroende av Sverigedemokraterna.
Så var ligger då detta ansvar för Sverige som de rödgröna talar så varmt om? Alliansen kommer försöka regera i minoritet, SD kommer sannolikt att försöka stoppa dem. Är det då inte de rödgrönas ansvar att låta alliansen regera genom en minoritetsregering? Är det inte hos dem ansvaret ligger? Det är trots allt de som har förlorat valet. Om de rödgröna stålsätter sig i sin motsättning mot alliansen, likt Maria Wetterstrand och Peter Eriksson upprepat proklamerade i SVT:s valstudio igår så springer de SD:s ärenden.
Är det att ta ansvar för Sverige? Om inte Miljöpartiet ändrar ställning i den här frågan känner jag mig mycket besviken på dem. Jag röstade inte på dem, men om allt detta prat om att ta ansvar för Sverige förbli bara tomt prat, då har de tappat det förtroende jag hade till dem.
Det är över nu för det rödgröna samarbetet. Det är dags att svälja stoltheten, acceptera förlusten och istället blicka framåt. Och då talar jag inte om att samla kraft inför nästa val, kraften behövs nu. Det är dags att ta ansvar för Sverige.
Bekymmersamt..
SvaraRaderaSanningen kommer fram nu, den har alltid funnits hos oss dock. Sverige är ett "smårasistiskt" land. Jag har anat det sedan jag mötte sådana sympatier i högstadiet, och det har aldrig blivit bättre. Många människor i vår omgivning är rasister.
SvaraRaderaMin största kritik just nu handlar om kyrkan, Smyrna och andra som driver en kampanj om "det viktigaste valet" och bara tala om Jesus som bor i hjärtat. Ärligt talat: liberalteologisk smörja! Kristen tro är politisk, och alla kyrkor borde tala öppet säga att rasism och SD har inget med att vara kristen att göra. Kanske kunde vi då ha sänkt deras procent en del!
Jag är övertygad om att många inom kyrkor röstade på SD
Visst är det så Joel. Jag tycker kyrkan i många avseenden inte skall ta så tydlig ställning till enskilda partier (t.ex. KD). Då riskerar vi att bli en lobbyverksamhet.
SvaraRaderaMen det här är en helt annan sak. Det här är en attack mot vår demokrati och det är en attack mot många av de som är absolut svagast i vårt samhälle. Om vi som kyrka slutar stå upp för dem då har vi långt kvar tills vi finner Jesu fotspår.
Extra upprörande är det att SD har gjort anspråk på Svenska Kyrkan, man har gjort skolavslutningsfrågan till sin och tyckt att kyrkan bör få mer inflytande. Vi måste visa att kyrkan inte kan kidnappas av främlingsfientliga politiker.
Som sagt, nu är det dags för alla att sluta peka finger, skylla ifrån sig och ställa krav. Alla måste ta ansvar. Sverigedemokraterna skall ut ur riksdagen - med demokratiska medel - så fort det bara går, och den kampen börjar nu.
Ni mina vänner är visa!
SvaraRadera