Oj, nu är det mycket att skriva om, Indien är minsann inget dåligt land. Vi har varit här i 9 dagar nu och hunnit uppleva många av de saker folk talar om. Tågresor, fantastisk mat, förfärlig mat, intensiava gatuförsäljare och förseningar.
Om jag skall försöka ta och börja någonstans så satte vi oss i en jeep vid den nepalesiska gränsen för att åka till Varanasi, en av hinduernas heligaste vallfärdsorter. Många personer som varit där beskriver det som den galnaste platsen på jorden, men det som väntade oss när i kom fram kl. 02.00 var något annat. Lugnt som en filbunke och knappt en bil någonstans. Vi sprang in i en av de trånga gränderna av gamla stan i Varanasi och letade upp ett hotell med lediga rum, vi fick dock stå och banka på dörren ett bra tag innan vi kom in. Vi spenderade drygt två och ett halvt dygn i Varanasi, i stort sett hela tiden i gamla stan. Trappor, så kallade Ghats, leder ner till Ganges dit hinduer från hela världen vallfärdar för att tvätta sig i den heliga (och fruktansvärt smutsiga) floden. Vissa ghats har speciella ändamål, t.ex. Manikarnika Ghat där de dagligen kremerar runt 200-300 personer mitt på ljusa dan. Det är svårt att förhålla sig till, och faktiskt ganska obehagligt om du frågar mig. Lägg till det att gatuförsäljarna säljer allt från ballonger till knark så har du Varanasi. Sista dagen tog vi en morgontur med kanot längs Ganges och kikade på Varanasi i soluppgången. Väldigt vackert att se solen stiga över alla gamla tempel och se hinduer som utför morgonritualen ’puja’.
Vad som inte var lika vackert var att under den sista dagen vi spenderade i Varanasi hördes en hög smäll från vårt hotellrum. Det visade sig ganska snabbt att det var en bomb, ett terrorattentat. Bomben smällde mitt under en religiös ceremoni som beskådas av tusentals människor, flertalet turister. Rykten spreds med olika information, den slutgiltiga rapporteringen säger dock att ett spädbarn omkom och uppemot 40 personer skadades. Bomben skall ha varit en hämnd från Indiska Mujahedeen efter att en moské förstörts för ett antal år sen. Vi är i alla fall oskadda från händelsen och rörde oss vidare från Varanasi på natten…trodde vi.
Vi fick nämligen uppleva vår första dos av indiska förseningar. Tåget som skulle gå 01.55 gick inte förrän 09.30, en försening på drygt 7,5 timmar. Sagt och gjort, det var inte mycket annat att göra än att spendera ett dygn på Varanasis tågstation.
Tåget kom till slut i alla fall och tog oss till Dehra Dun, en stad norr om Delhi där vi träffade Joel och Julia Kuhlin, två vänner som jobbar som lärare på ett bibelcollege sen tidigt i höstas. Det var riktigt skönt att hänga med personer som man känner sen tidigare. Efter ett par goda middagar (maten på Doon Bible College var fantastisk!), det legendariska bönspelet, lite kul indisk shopping, och en kik på världens högsta stupa lämnade vi Doon för att åka till Amritsar.
Amritsar är en annan helig vallfärdsort, denna gången för sikherna. Snubbarna med skägg, turban och kniv. Här finns bl.a. annat ett gyllene tempel som uppfördes på 1600-talet. En magnifik byggnad där det satt fullt av mediterande sikher som lyssnade till någon slags sikhisk version av ett lovsångsband som spelade trummor och melodica. Det är svårt att beskriva sådana byggnader i ord, de är så komplext vackra och liknar ingenting som finns i vår svenska arkitektkultur. Kåken ska dessutom vart klädd i 750kg rent guld. Snart kanske det kommer ett par bilder.
En annan kul attraktion i Amritsar var den Indiska-Pakistanska gränsen. Den har beskrivits som Asiens svar på berlinmuren och består som de allra flesta gränsstationer av ett högt stängsel med en stor grind. Skillnaden är att runt denna gränsstation har båda sidor byggt up stora läktare, likt en fotbollsarena. Varje kväll när gränsen stängs tävlar de båda gränsvaktsstyrkorna i att marschera på det pampigaste sättet samtidigt som tusentals människor hejar på. Ett oerhört märkligt spektakel, förmodligen något av det konstigaste jag upplevt. Vi satt på en liten hedersläktare bredvid eftersom vi var turister, medans tusentals indier gapade för full hals: Hindustan! Barat Mathagir! (stavningen kan jag inte, men det betyder Mother India). I mångt och mycket likt finnkampen, fast i militärmarsch.
Amritsar bjöd även det på lite indisk shopping, jag lyckades för första gången hitta ett par smala jeans (de har groteskt stora byxor här) men endast då jag avvikt mot damavdelningen!
Just nu har vi anlänt i Delhi där jag kommer spendera ganska lång tid, så jag hoppas kunna bekanta mig rejält med den här stan. Mer om det i nästa inlägg, Namaste!
.ps. Om ni vill se bilder från vistelsen i Nepal så finns det ett Facebook-album tillgängligt på min profil om man ägnar sig åt sådant. .ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar