King of Pain

Marcus Birro kan nog vara en av de personer som figurerat absolut mest i svensk TV det senaste året, möjligtvis undantaget Björn Ranelid. Vi har sett honom i Let's Dance (nåja, vi har haft möjligheten att se honom i Let's Dance), vi har sett honom i På Spåret, vi har sett honom i Expressen och ett helt gäng andra tidningar, vi har sett honom på Fan-TV, i Canal+ och TV9-fotbollssändningar, på Frizon-festivalen och i Svenska Kyrkans tidning Amos. Han har blivit känd på riktigt nu.

Just därför är det intressant att läsa material som han gett ut innan mediavärlden på riktigt drabbade honom. Landet Utanför är en roman från 2003 om en person som kallar sig X. Han har blivit kronisk sjuk, och samtidigt träffat en tjej som skall bli hans. Det är en berättelse om hur mycket världen kan förändras utan att den förändras alls. Alla förblir desamma, men man ser dom från ett nytt håll, med nya glasögon. X träder in i Landet Utanför, landet där vi placerat de som inte längre kan arbeta. De som inte fungerar. Sjukpensionärer och krymplingar. Det är ett land för plågade och utsatta, men även det är en identitet.

På något märkligt sätt håller den här romanen mig ganska fängslad under den korta tid den varar. Inledningen är rent ut sagt dålig, vulgär och osmaklig. Men Marcus Birro hittar rätt efter ett par kapitel. Hans bittra humor är riktigt träffsäker när han beskriver hur det är att gå på jobb-sökar-kurs hos arbetsförmedlingen. Eller när han talar om Xs gamla kompis Morgan. Morgan arbetar på en dockteater för dagisbarn. Men Morgan gillar inte det sötsliskiga, han vill att barnen i äkta freudiansk anda skall utsättas för världen så tidigt det går. Därför sätter han inte upp Prinsessan och Grodan, eller Askungen. Morgan sätter upp Palmemordet. Med Christer Pettersson i huvudrollen. Men det är inte enbart humor, det är en stundtals riktigt vacker skildring av ett älskande par, mitt i det elände som sjukdomen innebär. Att det sen är en delvis självbiografisk roman (Marcus lider själv av den reumatiska sjukdomen MB Bechterew, av vilken X drabbas) gör det hela än mer trovärdigt.

Sammantaget en ganska bra roman, fängslande, trots att det i ärlighetens namn inte händer särskilt mycket. Men det är ju också så livet fungerar. Det är väldigt fängslande, även om vissa dagar förblir blanka. Bra läsning, med en hel del spännande ämnen, men kanske inget för den allra finaste delen av bokhyllan.