"Du kommer inte stanna här länge"

Enligt den inledande singeln River en vacker dröm var det vad röster i hans huvud sa till honom när han slog igenom i början av det senaste millenniet. Han erkänner själv att han trodde på dem, han var inte här för att stanna. Likt väl är det, 10 år senare här; Håkan Hellströms sjätte album 2 steg från paradise.


Man brukar säga att artister är aldrig så bra som när de precis slår igenom, de där första 3-4 skivorna är då man riktigt glänser, sen tröttnar inspirationen. Man går ifrån sitt sound för att sedan aldrig hitta tillbaks. Håkan Hellström jobbar inte så. Jag vågar påstå att detta sjätte album är det bästa han hittills gjort. Visst här finns inga straight-out partylåtar som Ramlar eller Kom igen Lena. Men här finns allt annat som gör Håkan Hellström till en utav Sveriges absolut bästa låtskrivare, artister och skildrare. Här finns Göteborgsromantik med det ständigt närvarande havet i Saknade te havs och Dom där jag kommer från. Här finns bedårande ballader som Jag vet vilken dy hon varit i och Vid protesfabrikens stängsel. Här finns ett intro som luktar Bo Kaspers i Det här är min tid.

Framförallt finns här de låtar där jag tycker Håkan är som allra bäst. Dom där jag kommer från, Man måste dö några gånger innan man kan leva och Du är snart där är alla låtar som får mig att tänka på Bruce Springsteen. De är lika i sina skildringar, Bossen och Håkan. Det gäller inte enbart musikaliskt, utan det finns något gemensamt i sättet att skriva, en slags folklig arbetarstadspoesi.

När Håkan spelar live framöver kommer han alltid ha sina gamla publikfriande barndomshits att luta sig tillbaka mot, men det är i nuet han producerar magi på riktigt. Det är den åldrande småbarnspappan Håkan Hellström som är närmre 50 än 20 som skriver musik ifrån ett helt annat perspektiv nu för tiden. Han adresserar det i det sista briljanta spåret Du är snart där, med strofen Håkan du var bättre förr.

Jag håller inte alls med. Håkan var annorlunda förr, han var ung och sprudlade av energi och kärlek. Nu är det onekligen en mer återhållsam Håkan Hellström vi hör, men det är samtidigt en mer insiktsfull och begrundande musiker. Du är snart där slutar med en upprepad fras: Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än. Det är en beskrivning av en medveten vilja att tro att det bästa ligger framför en. I vissa fall är det en begrundad förhoppning, i vissa fall en medveten lögn för att orka med. I Håkan Hellströms fall tror jag definitivt det är en sanning. Detta är nämligen Håkan Hellström starkaste skiva hittills, och ingenting talar för att han är på väg utför.