The Storm is Coming

Ni trodde Sverige behövde gå hem skamsna efter 1-4 borta mot världens näst bästa lag Holland? På annat håll i Europa såg det betydligt värre ut i tisdags. Serbien spelade borta mot Italien i Genoa, matchen varade i 6 minuter, sen avbröts den av domaren av att de serbiska huliganerna kastat in fyrverkerier och brinnande föremål på planen. Sällan har en löpsedel talat mer klartext.

I helgen gjorde Serbiska nationalister våldsamt upplopp under Pride-festivalen. I tisdags var det facisthälsningar och ”Ubi, ubi, Šiptara” på läktaren. "Döda, döda albanerna". Den här lilla klicken verkar finnas i varenda land i Europa nu mera. Den tar sig olika uttryck i olika länder; hos oss har de kostymer och slipsar, i Serbien har de fängelsetatueringar och ansiktsmasker.

Mest av allt vill jag bara gråta över alla stackars Serber som gör allt vad de kan för att visa upp en nation som är redo att delta i den internationella gemenskapen. Serbiens mittfältare och lagkapten Dejan Stankovic grät öppet på planen igår när han såg vad som hände. Jag tror det var betydligt fler än Dejan som kände samma sak. Snälla. Inte igen.

Vad har den upplyste moderna människan att sätta emot sån här urkraft? Kan vi inget annat göra än att gråta över att vårt land ockuperas av våld? Det måste finnas ett annat svar än våld. Gråten är hedersam, den är ömkansvärd, men den rör inte facismen i ryggen.

Serbien kommer sannolikt få poängavdrag, kanske till och med bli uteslutna ur EM-kvalet. Det är knappast vad en nation på uppgång behöver. 1992 hade man ett fantastiskt lag, man kunde vinna EM sas det. Då bröt kriget ut och Jugoslaviens lag fick inte resa till EM. Ska dagens intressanta Serbiska landslag gå samma öde till mötes? Stojkovic, Vidic, Ivanovic, Subotic, Kacar, Tosic, Stankovic, Jovanovic, Krasic, Zigic, Kolarov och Pantelic. Jag hoppas ni får chansen att spela ert EM, om inte annat så för att ge nationalisterna en käftsmäll av den icke-våldsamma sorten.

Ura Srbija!