Det gäller att ta seden dit man kommer

Som rubriken lyder verkar detta gälla i allra högsta grad om man är matrecensent. Tänk att det kan vara så språkligt avancerat att uppskatta god mat. Göteborgs-Posten recenserar lyxrestaurangen Thörnströms kök:

"En oerhört vacker presenterad vinägerinkokt röding med pepparrotscrème och forellrom (190:-) toppades av finskurna primörer och sallad. Lätt syrlig fisk och luftig som en vårdag, medan pepparroten och gav karaktär i möte med sältan i romen. Utsökt.

Hav mötte jord med den halstrade havskräftan och kaninkorven i vit bönsoppa med generöst hyvlad svart italiensk tryffel (215:-) Den vita soppan mot den svarta tryffeln gömde den överraskande pigga och syrliga korven, som bröt av mot mustigheten, sältan och sötman i soppan och den lätt bittra tryffeln som gav hela smakpaletten perfekt balans.

Den knaprigt goda skinnstekta torskryggen med surkål, rökta musslor och sidfläsk (265:-) föll i mjälla bitar och ackompanjerade fint mot syran i kålen, sältan i fläsket och den rökta aromen från musslorna, toppat av sältan i romsäcken från pilgrimsmussla. En härligt robust och mustig rätt. En riktig snygging med muskler.

Skira rosmarin- och vitlöksstekta vaktelbröst med en varm och len sellerikaka och mot färskriven selleri och bakade smålökar (235:-) var en högklassig smakkombination. Det möra fågelbröstet mot sötman i kaka och lök, möttes av den aromatiska skyn och den peppriga rotfruktsmaken. Lätt och elegant."