Jag har en liten svart bok i min väska som jag alltid försöker ha med mig. Tanken är att den skall samla ihop alla tankar jag tappar bort, tyvärr fungerar den inte helt felfritt. Men då och då skriver jag ner små segment i den. Det kan vara tankar, dikter eller annat. Någon gång hoppas jag kunna tonsätta delar utav det. Här är ett inlägg från den svarta boken 15 december 2009.
the magpie
att falla handlöst ner i avgrunden är på ett sätt en välsignelse
när man går steglöst ner i mörkret känns botten som en frälsning
att frontalkrocka med slutet, likt en sten mot brunnens botten, lämnar sår och märken
att sakta vandra nedåt, likt en snöflinga mot marken, är att välkomna slutet
Pretentiöst? Ja. Jag har börjat inse att man inte skall prata bort det pretentiösa som tomt prat. Det finns något i orden som svävar ut lite större än vanligt kallprat.
Tungt, mycket tungt....
SvaraRaderaFortsätt med den stilen, David "Wiij" Lindberg